Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 33. Gräl, och allt väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Han gjorde nog hva’ han kunde», sade Ante. »Han
bå’ ropa och skrek in genom dörren här, och tuta i
långlur precis tätt bredvid sängväggen. Sara kåka och
Kalle blåste i bockhorn. Korna lät nog om sig bra, då
dom flöjde (rusade) i väg å, så vi trodde att ni vardt
vaken åf de». Ante dukade fram myrbären på det lilla
bordet framme vid fönstret medan han afgaf sin för-
klaring.
»Äsch, inte kan man vakna af bara så pass, de visste
han mycke väl», fnyste Ingegärd. »Sånt’ där somnar
man just af.»
»Ha’ ni varit ute ni nu, och haft roligt hela dagen?»
frågade Elsa nästan förebrående.
»Ja, jag vet int’ om vi haft roligt. Men vi ha’ hjälpt
till i fähuse, vi ha’ mjölka alla getterna», upplyste Ante
tveksamt.
»Ja, de var väl roligt de», afgjorde Gertrud.
»Och så ha’ vi måkat» (skoflat undan gödsel).
»Det är roligt också, för det blir så fint efter», påstod
Ingegärd bestämdt.
»Och så skrapa vi korna innan dom släpptes ut»,
sade Maglena belåten.
»Precis det bruka vi få göra också», föll Gertrud in.
»Och de äro så glada och slickas till tack. Usch, usch,
usch! Och vi ha’ bara sofvit. Och det är nästan sista
dagen i fäbodarna. Just som om vi inte kunde sofva så
mycke som behöfs hemma, under skoltiden.»
»Ja, fy så rysligt, och så alldeles ohjälpligt», suckade
Ingegärd.
»Och sen ha’ ni kanske varit i skogen, och på myran?»
frågade Angela, som ännu arbetade med att få lockarna
att ligga fina nedåt halsen.
»Ja, men, i körkan å», svarade Maglena allvarsamt,
fast lite försagd och tveksam.
»I kyrkan?» skreko barnen på en gång. »Kyrkan,
men den är två mil härifrån!»
»Tyst Maglena», varnade Ante och såg mäkta besvärad ut.
Maglena satte händerna under förklädet och kröp ner
på tröskeln i den öppna dörren, tydligen besluten, att
lyda broderns uppmaning.
»I hvilken kyrka? Säg, hör du!» frågade Elsa och gick
med en påbredd smörgås ut i dörren, till Maglena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
