Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 24. Ett oförmodadt återseende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och ref och deras långärmade tröjor utan midjebälte voro
leda, obekväma plagg. Aldrig skulle en lapp velat eller
kunnat komma fram i slik dräkt.
Lill’Nerlja han spratt och han hoppade, smidig som en
skogsmård i sin korta renskinnskolt med de bensnäfva
byxorna fastsnurrade vid smalbenet medelst granna band
med tofsar, och på fötterna de fjäderlätta skinnpjäxorna.
Den blå toppmössan med gröna randen satt lätt som
ett intet på hufvudet. Lappgossen lade skidor och staf
på kälken och tog tag i repet för att hjälpa Ante att
draga.
Mattes hade rådt dem att låta lasten bli kvar där. Han
skulle hjälpa dem öfver uppstopet.
Lappen hade mycket roligt åt deras frimodiga tilltag
att ta geten med på långvandring. En get var mest så
lättfödd och lättskött som en ren.
Hon kom springande ut ur småskogen, Gullspira, när
Maglena kallade på henne, mätt och förnöjd.
Maglena höll på att plumsa i för hon kunde inte låta
bli att titta sig tillbaka åt det håll från hvilket hon
tydligt hörde hundgläfs och hojtande. När de nu voro midt
ute på breda älfven, så kunde hon se byn, som de
kommit förbi och där ofvanför åkrarna med bara fläckar,
nipsluttningar och dikeskanter. Hon kunde se den mörka
täta skogen, där deras gröna stuga fanns.
Och, hon gömde sig rysande bakom Mattes. – Där,
just där nipvägen öppnade sig ner emot älfven såg hon
huru en grå hund gnällande och småtjutande pilade iväg
utför. Oppe, ytterst på nipslätten syntes två grofva
karlar och tre pojkar samt en stinta. Som snåla vargar
jagade de, lystna efter byte.
Maglena tog fastare tag i mudden (kolten) på Mattes.
Månke höll nog lika stadigt grepp i den han med.
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
