Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 1. Sju små värnlösa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Och så har han en storen, storen stuga, där de är
finare än i prästgår’n, rent åf som ett gullhus, å så vet
han då hvar han ska ligge, – de är då int i ett sån’t
gammrat (skräp) till stuga, som våran var», puttrade Anna-Lisa.
»Som våran», – »är hon int god nog! Om så väl
vore att vi ägde na’. Me den lill’kryddgår’n och store,
granne häggen. Vore så väl, att vi kunde komma dit
igen, Gullspira och allihop, så tyck ja vi skulle ha de
lika bra som kungen.» Ante, som talade, såg med allvarsam blick på syskonen. »Si ni, de är en sak, att mor
fans där – och dödde där, och aldrig får vi igen så’n
stuga.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
