Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 1. Sju små värnlösa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som dom steker hos kungen, så flotte rinn och det luktar
så att – ja så att –»
Anna-Lisa fann icke ord att uttrycka hur härlig den
lukten skulle vara, af stekt fläsk.
»Och pärer hela grytfyllor», tillfogade Magnus ifrigt.
»Som ha sprucki i skale, och som man får äta i kannevis», sade Per-Erik.
»Ja, se’n getterna ha fått. – Ni ska få höra. Dom
kom öfver myran och ha äti sej så mätt, att dom är
lika rund, som suggan dom slaktade hos Sven Påls i
höst.»
»Då orka dom int flöje så faligt heller, så en kan rå
med att hålla efter dom» sade Anna-Lisa gillande.»
»Nääj, dom gå så där som suggan gick, just som så
hofverande. Så klif dom opp på fjälle. De lys som
från kanken (tuppen) på kyrkan, i kungens störes (fäbodar). Och så kommer getterna där, förstår ni, och
de blir precis ljust utaf alla dom tusen hundra horna,
som är som månen i nytändning.»
»Å hva dom ska mjölke, såna getter», sade Månke med
trånad i rösten. »En kunde väl få såavis.»
»Å göra ostar så en kunde spricka, så mätt skulle en
bli», tyckte Per-Erik.
»Ja, men si kungen skulle bli smäckmätt först, förstår
ni, och alle hans drängar och piger» ifrade Maglena.
»Förresten vet ni barna, så kan kungen få de, som är
finare ändå än fläsk och pärer och getost. Han kan få
färsk-laxen om han vill», sade Ante öfverlägset.
»Int på vintern heller; då laxen kryp efter åbotten ut
till storvattne, är han nog int go te ta», anmärkte Anna-Lisa.
»På vintern ät han hvad fint är ändå», afgjorde Ante
utan att låta sig förbluffa. »Då ät han den finaste mat
och är som på husförhörskalas hvarenda dag.»
»Så han får äta köttbullar å lutfisk å sviskonsoppa?»
sporde Maglena. Hennes ögon tindrade af medkänsla i
en sådan tillvaro.
»Ja, å risgrynsvälling så mycke han orka.»
»Å kaffe förstås», inföll Anna-Lisa. »Å aldrig att han
drick en tår utan te doppa de mesta han rå med af
de också. A hvad de kaffe ska vara starkt å salt!»
»Ja, han som vore kung ändå, så en finge allt tocke
där», skrek Magnus ut ur hjärtats djup.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
