Vårsång till Polydor.
Hej, Polydor, kryp fram ur din kula!
Grön blir på marken den torraste stickan.
Sitt nu ej längre och mögla och ula,
joltande vers om "den älskliga flickan".
Ack, Polydor, du hör till de fula,
aldrig du vinner den älskliga flickan:
välväxt man har en sabla bula
uppe på sidan vid plånboksfickan.
Slät, Polydor, är din bröstkorg som brickan;
låt den av vårvindar höjas en smula.
Nyss har jag skådat den älskliga flickan
gå med en yngling på vårlökar gula.
Tandsättet log i den ljusröda sprickan,
älskligt var allt ifrån hattnål till sula.
Härligt var ynglingen, bredbarmad gick han,
prydd med den allra sju sablaste bula.
