Nyss var jag konung. Fredlös genom riket
jag flyr idag förhungrande. I diket
jag dignar, piskad av en hagelvind.
Omkring mig frodas tiggareranunkel.
Jag trycker bladen hårdt mot hand och kind.
Då drager giftet sårnad och karbunkel,
och när jag nalkas byn, står folk vid grind:
»Tvi, se en spetälsk», kastar till mig bröd
och rymmer vägen för kung Skam och Död.
