Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Logogryf. - Gåta. - Charad. - Schack-Rebus. - Bokstafs-gåta. - Rebus-Charad. - Palindrom. - Rebus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Logogryf.
Jag kläppen i en konstig klocka är,
Som höres öfver hela vida verlden,
Och mera fruktan för mitt ljud man bär
Än nå’nsin för kanonerna och svärden,
Och det naturligt är, ty aldrig än
En mensklig hand i rörelse mig bringat,
Med andar jag förtrogen är och vän
Och rörd af dessa blott min malm har klingat;
Jag ringt till bön, jag ringt till storm och strid,
Jag bådat sällhet och jag bådat tårar,
Jag uppväckt kärlek, oro, qval och frid,
Jag hörts vid bröllopsgillen och vid bårar,
Mitt ljud har stundom upp till himlen nått
Och stundom mörksens furste helsning bringat,
Allt efter som bredvid mig det har stått
En engel eller svartalf och mig svingat,
Ty om mitt väsen råda dessa två
Och bygga genom mig på menskors ögon,
Men att till ständig tystnad mig förmå
Kan blott en enda makt – och det är döden.
Två gånger tre, sen der mitt väsens grund,
Ett ringa tal, men som i edra händer
Snabbt sättes om och inom en sekund
Till gåtor för er gissningshåg sig vänder.
Mig alltså sägen, hvad den drägten är,
Med hvilken aftondimman blomstren höljer;
Och hvad för hjertat första sorgen är,
Om ock sitt qval det inför verlden döljer;
Hvad gamla tanter oftast bjuda på,
Om man får sätta tro till gamla rykten;
Ett ord, som stora fröjder tyder på
Och stora qval – och genast tar till flykten;
Ett lågans fångsel, som med milda band
Den öfverdådiga till nytta tvingar;
En socken i vårt gamla fosterland,
Hvars glada ungdom sig i fårskinn svingar;
Hvad man i Norge nämner jemt sin son
Och som så genomgodt och trefligt låter;
Hvart den gick hän, som vände inifrån
Och till de väntande på fältet åter;
Hvad finnas bör uti bokhålleri
Och är af främmadt ursprung, som man säger;
Hvad förr en grek sig fann förträffligt i,
Men som hos oss ett mindre värde äger;
Hvad utaf godt sin nästa allt man bör
(Och skam få den, som nånsin gjorde annat!);
Ett grundtal, som man ofta nämnas hör
Med unga i förbund, om icke annat;
Hvad prisade kung Ring i fordna dar,
Då mera kraft det fanns hos Nordens söner;
Hvad liten Rosamunda säkert var,
Då friaren fick ja på sina böner;
Ett djur i Afrika, som fint och lätt
Med hofven vidrör ängar, snår och slätter;
Nu är förrådet uttömdt, rätt och slätt.
Jag tar ett kort farväl – och punkt jag sätter.
Lea.
Gåta.
Snabb, såsom blixten, ilar
Jag genom verldens rymd;
Aldrig min vinge hvilar,
Aldrig min blick är skymd;
Bojor och band jag lossar;
Välde och makt jag krossar;
Fästen och torn och hus
Trampar min fot i grus;
Löfte och ed jag vräker
Djupt ned i glömskans flod;
Hjertesår jag dock läker,
Ingifver kraft och mod;
Stort har jag gjort till smärre;
Gods har jag lagt i graf;
Slaf har jag gjort till herre;
Herre jag gjort till slaf.
Huru än sanden rinner,
Aldrig jag hvila finner,
Ty, när ett skifte flytt,
Börjar jag om, på nytt.
Wilhelmina.
Charad.
Mitt första:
Af mjölk blir jag merendels gjord
Och kommer till sist uppå bord.
Mitt andra:
Jag brukas, bakfram, i vår nord
Af många som tilltalsord.
Mitt tredje:
Så göra lammen i en hjord:
Den saken är ju allmänt spord.
Mitt fjerde:
Jag växer uppå Sverges jord
Och är ett litet räkneord.
Mitt hela:
Jag läst att der skett mannamord
På fartyg i hamnen ombord.
And. Er. S.
Schack-Rebus.
Efter Springarens gång.
d blom tu skan na prå bok M
na fö Stun man rens en pan lar
ska om go ska att strä pas El
des i äl lar Det Äl Väckt nas
dold äl hvad da ma För ler knop
vet li var ska pas san skö af
att af hop na lens rets ren på
der Skrif För mörk vå det so dok
Hafvets son.
Bokstafs-gåta.
Följande bokstäfver och stafvelser, riktigt
sammansatta, bilda l4 ord, hvaraf
begynnelsebokstäfverna beteckna en italiensk skald,
deras slutbokstäfver ett af hans arbeten:
no e d kal ne öd al tio igo ga i tr ey a d tri
ym d me ion l ric it da im z eho g am h in
r d he b ei el fe en er im ge ld is i nna tor id.
De 14 orden äro:
1) Hvad man är, när man ej längre är lefvande;
2) Hvad man erhåller vid landtväxters förbränning;
3) Motsatsen af positiv;
4) En del af geometrien;
5) En grekisk gud, af Zeus belönad med evig ungdom;
6) En biflod till Po;
7) Ett grefskap i irländska provinsen Munster;
8) En stad i Holstein;
9) En roffågel;
10) En stad i Würtemberg;
11) Ett namn på tvenne konungar af stenkilska ätten;
12) En stad i Rhenprovinsen;
13) En italiensk skådespelerska;
14) Odödlighetens gudinna.
I. l. a.
Rebus-Charad.
Mitt första är en konsonant,
Mitt andra är en konsonant,
Mitt tredje är en konsonant
Uti en annan, det är sant.
När mitt hela läser galant,
Plär han af pappa få en slant.
And. Er. S.
Palindrom.
Mitt hela har alltid en runder figur;
Omvänd, talar jag flera språk, eller hur?
And. Er. S.
Rebus.
 |
| Rebus |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
