Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett fosterländskt bildergalleri. Louis De Geer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 166
Louis de Geer och blef stamfadren till en adlig ätt i
Sverige, hvilken väl tjenat sitt nya fosterland
och bragt det mången värderik gåfva, bland hvilka
den ej må skattas lägst, som städse skall
hedra den nu lefvande, aktade ättlingens namn
och genom hvilken den vårt land och folk olyckligt
splittrande j ståndsindelningen nedbröts,
för att, må vi hoppas det, snart j lika
fullständigt försvinna ur seden, som den vikit
för lyck- ! ligare grundsatser ur vår legislatur.
|
Född i Luttich den 17 November 1587,
härstammade l Louis från en gammal friherrlig
ätt, som under medeltiden | hette De Hamale, medan
en gren deraf, efter ett den samma j tillhörigt slott,
tog sig namnet De Geer. Hans föräldrar voro: j Louis
Lambertsson de Geer de Gaillardmont och Jeanne
de j Neille från Florens. Öfverflyttad till det
reformerta Holland, j som genom sin strid för
sin tro äfven tillkämpat sig borger- | lig frihet,
lade fadren der bort sitt adelskap och egnade sig j
åt vexelhandel, i hvilket yrke han äfven
uppfostrade sonen Louis, som beträdde denna bana med
det för dess idkare sällsynta löftet, att, om Gud
den Högste ville gynna hans verksamhet, skulle
han till fromma och välgörande ändamål använda
tiondedelen af allt, hvad han skulle förvärfva.
Men ännu sällsyntare var, att han samvetsgrant under
hela sin lifs- j tid höll detta löfte, hvarom
hans sorgfälligt förda anteckningar bära vittne.
Efter fadrens död flyttade Louis till Frankrike, för
att i hugennotternas, de franska protestanternas,
namnkunniga fristad La Rochelle öfva sig i
handel. Han återvände dock snart till Holland,
der han bosatte sig i Amsterdam, år 1615. , Hans
kontor blef snart ett af de förnämsta i Holland och
lyckliga affärer ökade hans redan aktningsvärda
förmögenhet, hvartill isynnerhet bidrogo hans
med Sverige inledda handelsförbindelser i jern.
l
En slump - som sedan skulle blifva af så mäktigt
infly-tände på hela vårt lands jernhandtering -
bragte dessa förbindelser till stånd. Tvenne bröder
De Besche, likasom han födda i Luttich och för
sin religions skull landsflyktiga, hade af Carl IX
inkallats till Sverige som byggmästare och uppbyggde,
på uppdrag af konung Gustaf Adolf, bland annat Upsala
afbrända domkyrkotorn. Men såsom sannskyldiga valloner
förstodo de äfven jernhandteringen. De funno snart,
hvilka ! oerhörda rikedomar Sverige hade i sitt jern,
såsom det bästa i verlden, under det att det äfven
ägde ymnig skog samt vattendrag och strömfall,
ovärderliga egenskaper på den tiden för en god
bruksrörelse. De underrättade härom sin vän De Geer
i Amsterdam, som besatt nog bildning, kraft och
ungdomligt mod, för att ej längre tveka om inledandet
af ett af den tidens största handelsföretag. Han
uppgjorde nu den stora planen att inköpa bruk i
Sverige, hvilkas afkastning han sedan skulle sprida
kring verlden med sin egen handelsflotta, som skulle
återföra till det uppblomstrande Holland andra
länders alster, hvilka han sedan skulle försälja,
sålunda beredande sig en omfattande och vinstbringande
marknad i Norden.
Efter denna plan uppdrog han åt den yngre brödren
Wilhelm de Besche, att skaffa honom någon för
bruksanläggningar lämplig plats. De Besche föreslog
Finspång. Detta nu så storartade etablissement var
då ett obetydligt kronobruk med en liten masugn, der
bergsmännen förrättade sin så kallade månadsblåsning;
men De Besche insåg, hvad det kunde blifva deraf i
en kapitalstark och företagsam mans hand. De Geer
följde rådet och erbjöd svenska kronan en ansenlig
arrendesumma för bruket rned dertill hörande
Finspångs län, hvilket utgjordes af Godegårds,
Tjellmo. Regna. Skede vid, Hellestad, Rir singe och
Wånga socknar i Östergötland. Efter någon tvekan
antog regeringen anbudet, och år J 619 undertecknades
det vigtiga arrendekontraktet, hvilket betecknar
ett nytt skede i de svenska bergverkens historia,
i det svenska jernet nu blef kändt och afsattes med
lätthet öfver hela verlden.
På det förut så tysta bruket, der allt gått som på
fars och farfars tid, blef det nu under De Besche’s
ledning ett verksamt och rörligt lif. Hamrar och
masugnar anlades i alla de arrenderade socknarne och
på sjelfva Finspång upp-
rättades ett kariongjuteri, hvilket ännu i våra dagar
är berömdt. Det var en vigtig sak för den svenske
konungen, som redan då måste hafva insett, att en
våldsam kamp skulle uppstå mellan hela den romerska
och hela den protestantiska verlden, att få ett så
vigtigt krigsredskap, som kanonerna, tillverkadt
inom landet. Gustaf Adolf och hans store kansler,
Axel Oxenstjerna, fattade ock allt större aktning för
sin holländske bankir, hvilken på detta sätt blef ett
vigtigt redskap i försynens hand till nedbrytandet af
detta oinskränkta påfvevälde, som gjort honom sjelf
och hans familj landsflyktig. Det ligger någonting
stort häri, som visar, huru outransakliga de inslag
äro, hvilka försynen^ skyttel kastar i händelsernas
väf. Mäktig satt påfven med bannstrålen i sin hand uti
Vaticanen, lik de gamles Zeus med åskstrålen, under
det att Tysklands kejsare, hans örn, med sina vilda
horder höll på att nedbryta den sjelfständighetsanda,
som med reformationen vaknat upp. Den europeiska
civilisationens öde berodde för sekler af detta nu. Då
grodde och utvecklade sig i det aflägsna Norden en
ung konungs plan och beslut, att lägga sitt fria
lands svärd i vågskålen för verldens frihet, för
sanningen och ljuset. Yid sin sida hade han i en vän
ett statsmannasnille, som skulle med diplomatiens och
de lugna underhandlingarnes konst bevara vid gröna
bordet, hvad som vunnits med blod på slagfältet. Men
både konungen och statsmannen voro fattiga. Deras
folk var fattigt, och likväl behöfdes det rika
hjelpkällor, för att kunna genomföra en sådan plan,
som den tilltänkta. Då kom den rike köpmansfursten,
öppnade med slagrutan kapitalet landets egna källor
till välstånd, gaf uppblomstrande lif åt handel
och näringar, så att det stora verkets utförande
möjliggjordes, Den unge konungen var Gustaf II
Adolf, den store statsmannen var Axel Oxenstjerna,
den företagsamme kapitalisten var Louis de Geer -
en trio, för hvilken vi med vördnad böja vårt hufvud.
Sjelf kom dock Louis de Geer först år 1628 till
Sverige, hvarest han då uppehöll sig under trenne
år i det på det förfallna Söderköpings ruiner
uppblomstrande Norrköping, hvilket har honom att
tacka för så mycket. Genom den rörelse hans Jernbruk
åstadkom, utvidgades stadens handel och sjöfart,
hvarförutan de Geer der anlade ett messingsbruk,
ett gevärsfaktori och andra fabriker, hvilka med
tiden försågo hela svenska arméen med vapen och
beklädnad. Ett nytt bevis - säger en minnestecknare -
att han för det krigförande Sverige var af försynen
sjelf utsedd.
Allt flera band fäste honom vid Sverige, som han dock
måste lemna, för att återvända till Amsterdam, dit
hans vidsträckta affärer kallade honom. Hans furstliga
förmögenhet blef emellertid ofta anlitad af svenska
regeringen, som år 1641 var skyldig honom ej mindre
än 118,000 rdr, hvilket på den tiden var en ansenlig
summa. Man kunde då med skäl, och oftare än nu, desto
bättre, betrakta fordringar hos regeringar såsom
ganska osäkra, hvarför han sökte betrygga sig, genom
att få de arrenderade bruken och egendomarne till sig
öf-verlåtna såsom sjelfbesuten egendom. Regeringen,
som för krigets skull behöfde hans ytterligare hjelp,
måste gå in härpå, så att han år 1641 omsider fick
köpa Finspångs landt- och bruksegendomar, 79^ hemman
samt 5| hemman i Dannemora socken, jemte de ansenliga
godsen Löfstad, Gimo och Österby. Det var mer än
ett furstendöme både till vidd och inkomster. Yid
köpslutet sade ock regeringens ombud: »Herr De Geer,
ni tager för er de bästa egendomarne i landet»,
hvarpå han svarade: »När jag tog emot dem, voro de
bland de sämsta. Jag är också färdig att nu lemna dem,
om jag får igen mina penningar.» Köpebrefvet åtföljdes
af ett adelsbref, på det han skulle under frälserätt
och med adliga friheter kunna besitta och åtnjuta sina
egendomar. En af De Geers förfäder hade tappert stridt
för konungen af Frankrike, som belönat honom dermed,
att han skulle få i sin sköld upptaga de franska
liljorna med påskriften »non sans cause» (icke utan
orsak). Denna devis och detta anborna vapen blefvo
den nye svenske adelsmannens sköldemärke, i trots af
den svenska adelns motstånd, hvilken ej ville veta
af det gamla adelsskapet hos den holländske köpmannen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
