Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredmans sång n:o 55. - Något till naturläkarekonsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
273
en dans på grafvar, omkring af menniskor gjorda gudar,
hvilkas hela värde icke är större än Bacchi konkursbo
och hans nedkippade hasor, hvilka icke kunde värderas
af menskligt förnuft. Det är icke mindre sanning,
att åsynen af den första vingade fjäriln i Hagaparken
förmår fylla en menniskas bröst med djupaste känslor
af tacksamhet, glädje och lefnadslust, ja, att ingen
lefnadsfrisk man är känslolös för »flickor ända högt
upp på vind», äfven om han icke är skomakare och
heter Bredström. Uti Bredströms sätt att taga dagen
och lifvet ligger onekligen ett slags filosofi,
som saknar allt slägtskap med äregirighet eller
benägenhet för hårklyfveri, om den ock icke är af det
slaget, att man bör önska den någon »skala». Jag tror
skalden på hans ord, att Bredström, under det han
klack-lappade och smorde skorna, »sjöng visor kring
hela plan». Detta skomakarelif är, liksom allt annat
menniskolif, ett fjärils-lif; - man vill så gerna göra
stunden lika ljuf, som den är kort, det är just det,
vi veta med oss allesammans; och deruti ligger väl
ändock till stor del det ofrivilligt fängslande hos
den Bellmanska sången.
* Nu hafva vi icke talat om den Bellmanska
sången med l dess toner; - ack! det behöfves
sannerligen icke.
Yi hafva ej heller närmare berört Bellmans nationella
och konsthistoriska betydelse såsom skald. Läsare,
gå till Atterbom och Ljunggren! här nedlägger klåparen
pennan.
Blott en sak ber jag att få säga: få, om ens någon,
hafva så gediget uppfattat och på duken framställt den
svenska folkkarakteren, som Wallander, hvars tafla,
här i afbildning återgifven, föranledt nedskrifvandet
af dessa rader. Läsaren skall må hända finna det mödan
vardt att fundera på, hvad likhet och sammanhang
det månde finnas mellan t. ex. Wallanders dråpliga
Wingåkersbröllop och denna Bellmansgrupp: äfvensom på
den frågan, om Wallander skulle kunnat så väl i målat»
scenen ur Bellman utan denna djupa och lifliga insigt
uti och uppfattning af den svenska folkkarakteren. Jag
tror, att läsaren i alla händelser lätt nog kommer
till den öfvertygelsen, att Gud varit oändligen god,
som gifvit oss icke blott oss sjelfva och vårt
land och vår Bellman, utan äfven vår Wallander.
L. J. S.
Elektro-galvanisk kuranstalt,
Mgot till naturläkarekonsten,
f^Jyl!6 a^ G-alvani, Yolta, Davy, Oersted, Faraday,
Gauss ’jffjp med flera på elektricitetens gebit
företagna undersök-£*? ^ ningar fastställde
den öfvertygelsen, att det i den djuriska
organismen gafs någonting med den fysikaliska
elektriciteten likartadt, hvilket fick namn af
animal elektricitet. Yolta bestred visserligen
den af Galvani, med anledning af hans på grodor
anställda försök, uppställda mening om denna animala
elektricitet, i det han betecknade metallerna som
motorer och ville låta de djuriska organerna gälla
blott som ledare för elek-
triciteten, men kom i allmänhet öfverens med honom och
kunde icke vederlägga läran om galvanismen. Faraday,
Hare, Wol-laston med flera iakttogo. att personer, som
vidrörde de båda polerna till en elektricitets-apparat
med i salt vatten neddop-pade händer, träffades
af en häftig stöt, hvilken blef desto starkare,
då de fattade tvenne metallstycken, af hvilka det
ena berörde den positiva, det andra den negativa
polen. Stöten fortplantade sig till flera personer,
som berörde hvarandra med fuktiga händer; den åstadkom
ett ljussken för ögat, klingande
Sv. Fam.-Journ. 1367. - 35.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
