Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredmans sång n:o 55.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272
Mollberg ropa: "skål, mina dufvor, okänd och känd,
Grek, turkinna, tatterska och morian! Mot min flaska
och mot skinnförklä’ kring min länd
Astrilds pilar blänka sorn rödt saffian.u
Sanningen att säga, så hyste jag inga egentliga
sympatier för Bredström den tiden; af det komiska af
en stöfvel i en sprucken sky hade jag en mycket svag
uppfattning och det fyndiga uti att låta skomakaren
likna Astrilds pilar vid rödt saffian - det var väl
det vackraste han visste - gick mig totalt förbi. Hvad
angår det intresse, som w tjocka Malena» och hennes
gelikar ingaf mig, så var det ingalunda af något
oblandad t estetiskt slag. Detta påminner mig om, att
jag känt unga män af synnerligt hög intelligens och -
det vill det kanske till - af mycken sedlig renhet,
vara alldeles oåtkomliga för den Bellman-ska dikten;
de hafva deruti funnit blott en låg text till en skön
musik. - Nå väl! jag känner också gubbar, gamla
hedersgubbar, som nu mestadels äro döda, hvilka så
oändligt gerna nunnat sina gamla Bell-mansvisor till
ett torftigt piano-ackompanj emang och dervid sett
så lyckliga ut, som om de sjungit om sina ljufvaste
ungdomsminnen, sina käraste förhoppningar. - Och
likväl tror jag, att dessa gubbar icke förstodo
Bellman stort bättre, än de ofvan påpekade
ynglingar-ne. Men för de gamla var Bellman en gammal
Baggensgatan,
(Till Fredmans sång n:r 55, efter en oljemålning
kär hågkomst från ett annat tidehvarf, för de unga
ett obegripligt gammalt nytt.
Det är, minsann, ingen lätt sak att förstå och fullt
uppfatta Bellman, att uppfatta honom rätt. Fredman är
väl icke så djupsinnig som Don Quixote, Mollberg är
ingen så utpräglad figur som Falstaff, men allesammans
studeras och värderas de i palatset och i kojan,
det finnes hos alla dessa typer ett visst något, som
alltid måste fängsla, och fängsla alla. Trots detta
torde de vara lätt räknade, som med full insigt kunna
njuta af Cervantes, Shakespeare och Bellman. Dertill
fordras i sanning till och med en lifvets skola,
från hvilken jag vill bedja Gud bevara min dotter
och den min son icke skulle kunna
genomgå utan det högst sannolika äfventyret,
att lida skeppsbrott midt i hafvet, eller ock, i
sällspordaste fall, komma lyckligen i hamn med den
höga, allsidiga bildningens segerkrona. Låtom oss
tala fullt uppriktigt! Icke hör undertecknad till
den sistnämda kategorien, det är visst och sant; men
en hvar läser dock dessa författare på sitt vis; och
en hvar, som vill göra sig besvär, skall efter hand
finna, att hos dem upptäckes oupphörligt mera vishet,
än man sjelf uti sin egen lilla vishet förut anat;
så har det för visso gått med undertecknad. Ett
exempel på läsning och läsning! Tag Eugene Sues
Vandrande Juden, dröm om dess hjeltar ochhjelt-innor,
när boken efter midnatt till slut fallit ur din hand,
pina ögonen med att tända ljus klockan 5 på morgonen
för att fortsätta, kom ändtligen till bokens slut,
lägg sedan handen på ditt bröst och fråga dig sjelf:
Hvad är nu behållningen af detta feberaktiga jägtande
genom tusen tryckta sidor ?
- Svaret vet jag: Det var
nervretande, men högst underhållande, högst
intressant.
- Tag så t. ex. en af Walter Scotts romaner. Du
gäspar väl tio gånger, innan du hunnit igenom
tio sidor, men omsider börja figurerna få gestalt
och lif, och den, som du tyckte, så långtrådiga
skildringen af en gammal skottsk elan-herres borg med
dess sekelgamla blodfläckar på golfvet blifver
dig den bakgrund, utan hvilken personligheterna
icke skulle
du kommit till
af Wallander.)
kunna framträda i sitt rätta ljus. Och nar romanens
slut, så vill du knappast lägga boken ifrån dig;
med sann och glad tillfredsställelse har du för
din själs ögon den klara anblicken af ett helt
tidehvarf eller en storartad nationel tidpunkt,
der de objektivt framträdande personligheterna än
ingifva dig en vördnadsfull bäfvan, än med kärlek
fasthållas af ditt hjerta; - du har läst sanning;
du lefver med uti och minnes denna sanning.
Det vore en galenskap att säga, att en hvar bör
lefva så, sorn Bellmans hjeltar och hjeltinnor; men
det är en sanning, att lifvets skådebana är sådan,
som Bellman målar den:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
