Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Stormen brister lös
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Min bästa Paul, sade han, är det sådana vilda
hemseder du lärt dig i Finland, så förundrar det mig
icke att dina lärda vänner i Åbo skickat dig hit att
civiliseras ... Se här, Louise, ett glas vatten! Dåna ej
mer, min söta vän, fastän jag medger att det klär dig
förträffligt. Så ... tag plats! Paul väntar blott att få
kyssa din hand och bedja dig om förlåtelse.
– Oroa dig ej, det är redan förbi, yttrade baronessan,
i det att hon återhämtade sig med en talang,
som bevisade att hon icke dånade första gången. – Min
närvaro torde blifva öfverflödig, och jag ber att få lämna
herrarna ensamma.
Grefve Bernhard bjöd henne armen.
– Akta dig, hviskade hon; han är vild!
– Jag känner konsten att tämja vilda fålar, svarade
diplomaten.
Paul fick tid att återvinna fattningen. Men det
fortfor att koka inom honom. Han liknade ett kärl
med brinnande olja, som vid minsta rubbning spills
öfver bräddarna.
– Jag har frågat Louise hvar min mor är, sade
han med dyster beslutsamhet, medan hans mörka ögon
hvilade på brodern med ett farligt, olycksbådande lugn.
– Jaså, svarade grefve Bernhard; detta ryktbara
svenska jaså, som kan vara sjudhett eller iskallt, vänligt
eller fientligt, artigt eller försmädligt, allt huru det säges. – Och hvad svarade hon?
– Ingenting. Och ingenting är för litet.
– Det finns frågor, på hvilka ingenting är det bästa
svar, yttrade grefve Bernhard likgiltigt. – Var förnuftig,
min bästa Paul, och slå bort dina toma griller. Jag
hoppas madame befinner sig ganska väl.
– Hvar?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
