Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Förbrytaren och hans domare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af ett spelhus, där de sämsta lidelser ockra med människors
lycka; icke i bägarens vilda rus, icke i fala lustars
armar växer ungdomens kraft till mandom och hjältemod.
Sök hellre din lycka i arbetets ära, i bönens hugsvalelse,
i samvetets frid, och rena din vilja i den sonliga kärlekens
ödmjukhet, hvilken du glömt för den vanskliga
tron på din egen förmåga!
Paul såg ut genom fönstret. Där tycktes honom
demoniska röster hviska i aftonens skuggor, och bortom
träden förekom det honom som såge han en flik af
doktor Martins bruna kappa.
– Icke har jag spelat för att vinna penningar, sade
han bittert. Något skulle jag företaga mig. Allt är så
trångt omkring mig. Jag kväfs här af idel välmening.
Här är så obegripligen dygdesamt, att jag engång måste
svalka mig med en smula odygd, om ej för annat, så
för att försöka den sidan också.
– Nåväl, är du nöjd med försöket? Känner du
dig lättare nu om hjärtat, än förr?
– Jag tror det nästan. Jag duger hvarken att
peta knoppar på kollegier vid akademin, eller att vattna
blommor på Surutoin.
– Så företag dig något som mera tillfredsställer
dig. Tag din kandidatexamen. Det bör gå som en dans.
– Än sen? Blir jag bättre däraf? Det går ju
allt efter noter som en utsliten läxa. Jag har ju ej
lof att tänka annat än hvad de höglärde herrarne själfva
tänka, och det gör mig ursinnig. Jag är en friboren
ande. Jag vill tänka fritt.
– Pojke – du har läst Rousseau!
– Jag har läst Émile, svarade Paul och rodnade
mot sin vilja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
