Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Förbrytaren och hans domare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Ja, så säger jag. Jag är icke mera ett barn,
som man leder vid örat till skamvrån. Jag är min egen
herre, och om jag står här i polisförhör, så är det af
fri vilja. Jag svarar, för det att jag icke vill göra mig
bättre än jag är; men ingen skall tvinga mig att svara
mer än jag vill. Hvad rätt har morbror att döma öfver
min framtid? Jag är ingen gurka, om hvilken man
säger i Maj, att hon skall insaltas i Augusti. Intet teleskop,
och än mindre ett mikroskop, skall upptäcka om
jag gror eller ej. Finns någon som kan säga, när han
står vid en källa i bergen, om af henne skall blifva en
rännil eller en forsande flod? Men det vet källans genius
bättre än någon, och därför säger jag morbror: jag
tänker icke förlöpa mig i ett smutsigt kärr! Hvad de
trehundra riksdalrarna angår, så äro de knappast en
tumände uselt guld. Sådant ha alla stackare, och de
störste stackrarne ha allra mest. Bryr jag mig om att
vara en af dem! Det sägs ju att jordens innersta är
en smält guldklimp.
– Detta språk känner jag, återtog Erik Ljung med
strängt allvar. – Det är hvarje trotsande ynglings språk,
och jag nekar icke att det ju finns något stort däri.
Jag ser hellre att du trotsar, än att du ljuger. Alla ha
vi engång känt en kraft i vår arm att rycka jorden ur
hennes grundvalar. Men det är icke öfvermodet, det är
förnuftet som beherskar världen, och öfver människans
förnuft står ett högre, för hvilket den djärfvaste slutligen
måste knäböja. Det finns eviga lagar, som ingen ostraffadt
trotsar, och de befalla oss ödmjukhet. Ödmjuka dig, Paul,
ty ditt trots är blindt! Du har i blindt själfförtroende
utmanat vilddjuren i ditt hjärta, och de skola en dag
slita dig i stycken. Det är icke i dyn af låga passioner
en människoande växer till storhet oeh ljus. Icke i dräggen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
