Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet. Konfirmationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
- Ah, stackare! inte snusar han! upplyste en
af fattighjonen.
- Nå, så kan det bli’ till litet tobak, kära fär,
sade tant Fredrika.
- Ah, stackare, inte röker lian! inföll en annan.
- Då må han göra dermed hvad han behagar, svarade
tant.
Gubben stapplade åter in i sin kammare med myntet
mellan sina darrande fingrar, och med en blick så slö,
som om han fått en glasbit eller annan värdelös gåfva.
Den gamla gumman, som egentligen hade fört ordet,
hade af misstag ansett mamsell Bremer vara fru S. och
började tacka för mjölk, som i rikligt mått skickades
dem från Arsta.
Den lilla gossen, som helt belåten tuggade på en
pepparkaka från tant Fredrikas skinnpirat, gaf dernäst
ämne för något samtal. Hans mor, ett fattighjon, var
nu intagen på Conradsbergs dårhus bredvid Stockholm.
- Det var Johannas gosse, sade de, och nog var
han ett snällt barn, men se, modern hon var
förskräcklig; hon var alldeles vanvettig. De
kunde -icke annat än beklaga sig öfver att hon
aldrig stannade länge omsender vid Conradsberg, men
alltemellanåt skickades tillbaka till fattigstugan,
der hon strax åter började på sitt gamla vis och
skrämde dem ifrån vettet med; hon hoppade upp i
sängen till dem, hon åt upp hvad alla skulle hafva
till föda; allting ryckte hon åt sig, öfver alla
ville hon vara herre.
Den dystra teckningen af en vansinnig qvinna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
