Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet. Konfirmationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
209
Vi gingo in? och träffade tre gamla qvinnor,
sysselsatta med det dubbla ansvaret att se efter en
kokande gryta och en liten, tvåårig gosse.
- Huru står det till med eder, kära
vänner? frågade tant Fredrika: och huru många
äro ni nu för tiden?
De gamla, skröpliga gummorna blefvo helt brydda vid
denna fråga. De kunde icke precist säga huru många
de voro, sade de, men de skulle räkna efter.
Och dermed började de räkna sängarne, hvilka, sida vid
sida, omgåfvo rummet. Två serskilda gånger räknade de
om, för att icke göra sig skyldiga till något misstag
och derpå yttrade den som förde ordet:
- Det tycks som om vi vore åtta, ty vi hafva hvar
sin säng; och två till finnas, hvilka icke ligga här.
Dessutom är här en gubbe - åh, Gu’ trösta oss,
så gammal och eländig! som jemnt, både natt och dag
ligger till sängs i kammarn derinne. Han skulle
nog kunna gå uppe, men si, han tycker mera om att
ligga och latas!
I samma ögonblick öppnades dörren till det inre rummet
helt sakta och en verklig spökgestalt visade sig. Det
var en mycket, mycket gammal man, af ålderdom så
förslöad, att han icke tycktes hafva reda på några
fremmandes närvaro, utan lät sin uttryckslösa blick
irra omkring i rummet. Mamsell Bremer gaf honom ett
litet silfvermynt, som hans maktlösa fingrar knappt
förmådde hålla qvar.
- Här, kära fär, har ni till litet snus,
sade hon vänligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
