Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet. Årsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liolm sker, har man anspråk att äfven mamsell Bremer
skall taga del uti och ofta tillskrifter man än
med, än utan skäl henne första impulsen. Allt detta
lägger emellertid ett ansvar på henne* större ån
hon har kraft att bära. Men att taga initiativet
till de barmhertighetsverk som utföras vid Årsta,
skulle icke allenast blifva lätt, utan äfven skänka
henne en kär sysselsättning under de stunder då pennan
hvilade. Jag har redan nu tillfälle att se en början
af hennes verksamhet.
Här finns t. ex. en stackars olycklig man nere i
statfolkets hus, Andersson, aftärd och mager som
ett skelett, lidande af någon förskräcklig, inre
sjukdom. Han ligger der, omgifven af sina tre små
barn, medan hustrun är ute på arbete. I söndags bads
för honom i kyrkan. Tant Fredrika har ofta varit
nere och sökt intala honom mod att med mera styrka
bära sitt öde; nu ämnar hon bekosta hans intagande
på Serafimerlasarettet. Det är smärtsamt att höra
honom med matt stämma klaga:
- Ack, jag blir aldrig mera /risk i denna
verl-den! Jag har varit sjuk ett helt år nu! Det
finns icke något hopp längre!
Han uttalar en bedröflig sanning, men hans plågor
kunna dock lindras»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
