Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet. Årsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
- Nej, det vore icke rätt, svarade hon. Hanna
måste fullfölja sin kallelse, måste gå framåt på den
konstnärliga banan, och det kan ej ske annorstädes än
i Stockholm. Men nästa år vill jag gerna åter komma
hit, ifall jag då ej känner mig stark nog för att
företaga min resa till Ryssland.
Fredrika Bremer har af en Storfurstinna och af flera
utmärkta ryssar blifvit bjuden till gäst, en bjudning,
som hon för framtiden antagit.
Hvad mig beträffar, önskar jag att min kära, gamla
vän må komma hit, till Arsta. Jag är säker på att,
som hon sjelf säger, detta vore nyttigast. I Stockholm
rår hon sig aldrig rätt sjelf, der tycka sig alla
hafva rättighet till henne och hennes sinne blir
oupphörligt plågadt och jägtadt af andras klagovisor
om sina bekymmer och svårigheter, en sak hvarvid intet
vore att anmärka, så vida hon vore minst tjugu år
yngre. Hennes sista handling, innan vår afresa från
Stockholm, var att skaffa medel till utkomst för en
stackars, ung guvernant, som i sin förtviflan varit
på väg att beröfva sig lifvet. Som vanligt verkade
Lotten Wennberg och Fredrika Bremer hand i hand för
denna grannlaga angelägenhet.
Menniskor af alla klasser komma i bekymrets stund till
Fredrika Bremer för att finna hjelp och tröst. An är
det en person nyss sluppen ur fängelse, än äfven en
man af aktad samhällsställning, hvilken råkat i en
bekymmersam ställning, och ej känner någon på hvars
råd och omdöme han tryggare kan lita än på hennes.
Hvad af vigt för menskligheten som i Stock-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
