Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet. Årsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
att man ganska billigt kommer hvart man önskar omkring
Stockholm. Allt detta är mycket bra, men hvarför bygga
i en främmande styl, den må passa aldrig så väl för
sitt eget land? Hvarför ej följa och vidare utveckla
en rent nordisk styl, hvartill man redan så tydligt
kan skönja spåren i detta land?
Sedan vi lemnat Dalarö, hade vi två timmars väg
att åka. För mig var denna färd ett verkligt nöje,
derigenom att jag fick bevittna min kära, gamla väns
glädje vid att återse alla från hennes barndom och
ungdom välbekanta ställen.
Detta landskaps mest framstående drag voro, som
vanligt öfver hela Sverige, kristallklara vatten,
trädbevuxna öar och stränder, med här och der
en rödfärgad stuga; men hvarenda punkt var tant
Fredrika så välbekant, om allt hade hon något att
berätta. Bredvid herr S. satt på kuskbocken en gammal
trotjenare, som varit vid gården alltsedan Bremerska
tiden. Då var hans befattning att hugga ved och köra
vatten. För Fredrika Bremer syntes detta vara ett
tungt och enformigt lif; hon frågade honom en dag om
han icke fann det så?
- Enformigt? upprepade han alldeles förvånad.
Nej, det kan det väl inte kallas? Aldrig
är det ett och det samma - än är det ved och än är
det vatten.
Då vi hunnit halfvägs, förö vi förbi en egendom
med ett stort, gult trähus, till hvilket en vacker
allé ledde.
- I mina unga dagar, sade tant Fredrika, lefde två
bröder der, hvilka hade fullkomlig afsky för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
