- Project Runeberg -  En sjuttioårings minnen /
II:218

(1908) [MARC] Author: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Epilog

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

218 EPILOG

utnämnd ordinarie professor i estelik vid Uppsala
universitet. Men så gick det. Malmström bortrycktes
af döden, innan han fyllt femtio år.

När Gunnar Wennerberg,* ungdomens tonsättare och
skald, blef student i Uppsala år 1837, var jag endast
fem år gammal, men några år senare, kan jag säga,
visste jag, hvem han var. Det vill säga: jag kände
icke hans namn, men jag hade observerat den långe,
smale, tjuguårige studenten. Han vandrade icke sällan
S:t Persgatan fram, där jag då dvaldes, och jag kunde
ej undgå att fästa mig vid hans utseende, med blekt
anlete, långt hår, egendomlig hatt, fotsid öfverrock
och händerna med käppen på ryggen. Jag hade läst en
barnbok med kolorerade planscher, där i ett hem med
flera barn uppträdde en främling, en polack, som var
omgjuten af ett mystiskt skimmer och starkt inverkade
på min fantasi. Alldeles ofrivilligt antog han för
mig den unge studentens form, och denne kallade jag
sedan alltid, när jag såg honom, »polacken».

Då jag sedan kort efteråt, år 1840 i september, intogs
i Uppsala katedralskola och skulle pröfvas, om jag
hade sångröst och öra, infann jag mig på kallelse
hos skolans sånglärare magister Anders Sidner. När
jag inträdde i hans bostad, ett stenkast från mitt
eget hem, fann jag honom sittande vid pianot med noter
framför sig och vid hans sida - hvem? Jo, ingen annan
än »polacken». Jag måtte ha afbrutit en musikkonferens
och var troligen mindre välkommen. Själf var jag så
förskrämd af det oväntade mötet, att jag endast med
svårighet kunde träffa de toner, som

* Då efterföljande ord om Gunnar Wennerberg redan
varit tryckta, och då därvid första ej tredje person
i skildringen användes, kommer samma förhållande att
här trots olikheten med det öfriga iakttagas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:49:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/crnminne/0468.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free