Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Epilog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EPILOG 217
sanning - huru hviner ej hans ord som en drabbande
glafven i en fornkämpes hand, huru klingar det ej som
svärdshugg mot splittrade hjälmar! Då är han stor och
sublim, då är han icke att leka med, ty han strider
»pro aris et focis». Och drabbar äfven någon gång
hugget en smula för tungt, så har det dock varit både
ärligt förtjänt och ärligt ment. Själfva den möjliga
öfverdriften var en följd av Malmströms gedigna
svenska kämpanatur. Den var svår nog att rubba, men
en gång satt i rörelse, lydde den med nödvändighet sin
inneboende gravitetslag. Särskildt, om han utmanades,
bröt han ut, hejdlös, tillintetgörande i sin kraft,
men äfven då följd af det storsinne, som alltid
åtminstone på hans form satte sitt adelsmärke. Om
det är en sanning, att »stilen är mannen», så gäller
detta fullt om honom. Hans afskilda lif gjorde honom
obekant för världen, äfven den som närmast omgaf
honom, och mången ungdom, hvars hjärta var fullt af
skaldens sånger, såg upp till professorn som till
en sällsam halft förfärande gudabild, huggen nr ett
väldigt granitblock. Men alla kände instinktlikt, att
innanför graniten klappade ett hjärta, som älskade
sanningen högst af allt, därnäst det gamla Sverige,
samt slutligen den ungdom, som utgör dess hopp,
och som visste, att ingen var mera redobogen att
göra den rättvisa än den ensamme skalden, hvilken
en gång med hänförelse left dess eget lif och ännu
understundom höjde sin stämma i denna ungdoms namn,
när det gällde att tala ett allvarets och sanningens
ord till Sveriges folk ...
När hans nye docent begaf sig hemifrån, gjorde han
det med föresats att göra sig värdig platsen under
sin afhållne lärare och förman med utsikt att efter
ett par decennier söka bli hans efterträdare. När han
begaf sig ensam utomlands 1861, kunde han ej drömma
om, att han efter två år skulle återkomma - ej ensam,
utan med hjärtat fylldt af en kärlek för lifvet,
efter o år vara gift, efter 4 år tillförordnad och
efter 6 år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
