Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Epilog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214 EPILOG
icke på någon ovilja mot romantikerna. Han lät ju
Atterbom göra honom till sin docent. Han stod i hela
lifvet, där han stod, och »han kunde icke annat». För
honom var all äkta poesi och konst klassisk i
vidsträckt bemärkelse, medan all romantik var liktydig
med fantasteri. Men om han icke var klassisk i högsta
mening såsom Schiller och Göthe, var han det dock så,
att han bildade en hälsosam och uppfostrande motvikt
mot nyromantikens delvis osunda öfverdrifter.
Skulle vi jämföra honom med någon modern skald af
samma art, så skulle det vara med en af den nyare
tyska diktningens män, August von Plåten. Om än
denne är mera mångsidig och rikare utrustad, mera
rörlig och alstrande, så äga de dock flera slående
likheter. Båda vände sig med förkärlek till de gamle
och gjorde dem till mönster för sina alster; båda
predikade frihet i lif och i sång, men en verkligt
manlig frihet, som med klart medvetande fullt
underordnade sig förnuftets eviga lagar: båda hafva
som äkta forntidsandar besjungit höga och ädla ämnen,
utan att i sin förkärlek för det klassiska idealet
glömma samtid och fosterland, för hvilka de tvärtom
med den sanne medborgarens entusiasm brunno renare
och sannare än mången. Båda hafva i sin sträfvan
efter antik formfulländning kommit till en skönhet,
som särskildt i behandling af klassisk form gör dem
till oöfverträffade mönster.
I denna betydelse är och förblir Malmström ett af
våra högsta mönster, och som sådan kan han äfven med
fullt skäl sägas intaga en af de främsta platserna
i vår litteratur, och kallas en klassisk skald.
Kort efter »Ariadne» och »Fiskarflickan på Tynnelsö»
framträdde Malmström på ett ännu mera lysande sätt
bland Sveriges vittre män, då han 1840 erhöll Svenska
Akademiens stora pris för sin allbekanta samling
elegier, kallad »Angelika». Att Malmström med denna
dikt lockade mången till efterföljd, kan gälla som
ett bevis för hans själfständighet, ehuru formen är
hämtad från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
