Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Epilog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EPILOG 213
berättelsen »Fiskarflickan på Tynnelsö», hvars
enkla, men just därför så anslående form sluter
sig okonstladt och naturligt kring sitt poetiska
innehåll. Intrycket af dessa ungdomsdikter var
vårfriskt och påminde på visst sätt om Shakspeares
första lyriskt episka poemer. De voro majblommor,
som lofvade sommar. Men de röjde särskildt med
full klarhet sin författares innersta lust och
fallenhet. I motsats mot den föregående tidens
romantiskt musikaliska känslofrosseri, grep han
instinktmässigt till den objektivt lugnare, mera
plastiska, episka diktens uttryckssätt och form,
hvarvid naturligtvis de antika skaldernas föredöme
ledde honom. Detta blef också i det hela bestämmande
för hans poetiska verksamhet, äfven när han gick
öfver till den lyriska diktartens mera personliga
ämnen och former. Däraf hans lugna ordknapphet,
äfven när känslan synes svalla. Däraf också hans
sparsamhet i diktandet i motsats till mångskrifvande
diktfabrikörers voluminösa arbeten. Det är som mannen
själf: han ägde icke så många ord, icke ens för sina
närmaste vänner, men hvad han yttrade, var alltid
öfvertänkt och träffande. Sådan är han också i sin
diktning för den, som gör sig möda att uppspåra den
innersta hjärtpunkten i den med hans lugna, litet
tunga sinne fullt harmonierande klassiska formen.
Ja, ty klassisk är det rätta uttrycket om Malmström,
ej blott beträffande hans form, utan i hela arteri
af hans vittra verksamhet och hans person. Det var de
gamles lugna jämnmått och instinktiva afsky för allt,
som störde harmoien, det var deras känsla för en
sann och helgjuten, men upp i en högre sfär tyftad
och idealiserad natur, som utgjorde kärnpunkten
i Malmströms dikt och estetik. Hans eget väsens
i grunden lugna jämnmått af krafter lärde honom
sympatisera med de antika läromästarna i sanning
och natur.
Däraf kom också hans tidigt uttalade misshag med all
romantik. Det berodde på hans klassiska naturell,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
