Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Sista studenttiden. - Sökandets år 1858-1860
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182 SISTA STUDENTTIDEN. - SÖKANDETS ÅR
1858 1860
vers och prosa och äfven öfversättare på båda samt
till en början såsom tidningsman. Ja, som småpoet
hade han ju redan debuterat; såsom öfversättare
arbetade han som bäst med »Thomas Moores Irländska
melodier», som utkommo 1859, och ej långt därefter
öfversatte han på uppmaning Björnsons på norskt
bygdemål skrifna »Arne», som inneslöt både prosa
och vers och upplefde flera upplagor. En sida af
sin blifvande verksamhet hade han sålunda kommit
in på, hvartill han lade åtskilliga försök såsom
musikkritiker i Upp-saiatidningarna. Men det var
ändå otillräckligt och osäkert. Då föll hans tanke,
ehuruväl tvekande, på skolvägen, och på det kom en
dag det bästa anbudet. I slutet på sommaren 1859 fick
han erbjudande att mottaga ett vikariat på ett år i
Uppsala katedralskola med tjänstgöringsskyldighet
på reallinjen att undervisa i tyska och svenska
från tredje klassen uppåt till och med den sjunde
och högsta. Som han visste af saken redan innan
det formliga anbudet kom, fick han tid att bereda
sig i svenska dels genom studium af läroböckerna,
dels ock genom fortsättning af ett redan börjadt
studium af Rydqvists »Svenska språkets lagar», som nu
kom till pass för de båda högsta klasserna. I sina
sju klasser - den fjärde och den femte voro delade
i två - hade han mer än 150 pojkar från 8 till 18
år. Läsåret räckte från 8 september 1859 till 15 juni
1860 med jullof från midten af december 1859 till 8
februari 1860. Det var ett i alla hänseenden, främst
moraliskt, högst välgörande år. Man fick vänja sig
vid strängt arbete med ordning och ansvar. Han var
trött vid det informerande i familj, som sysselsatt
honom i fulla fem år, där det icke kunde finnas någon
jämförelse mellan olika individer på samma stadinm
af utveckling, således ingen psykologisk skolning
i bedömande af olika karaktärer. Här blef det en
oafbruten täfling och en öfning i att ackommodera sig
efter olika anlag och sinnelag, det förra teoretiskt,
det senare praktiskt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
