Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Sista studenttiden. - Sökandets år 1858-1860
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SISTA STUDENTTIDEN. - SÖKANDETS ÅR 1858-1860 181
inrättade han sig så godt han kunde och började
det brydsammaste året under sitt ungdomslif. Det
gällde att besvara frågan: hvad skall du bli? Hans
examensstudier och hans hela lust pekade åt
universitetet, det vill säga, att bli docent i
estetik, men huru skulle det gå till? Hans disputation
var ganska liten - ett par ark - om också på sitt
sätt själfständig, i det att deri visade en sträfvan
att härleda ämnet ur Boströmska premisser, hvilket
ej var lätt, då det gällde att få komik och humor,
de mest realistiska af det skönas former, fram ur
den rationella idealismens grundsatser. Att den icke
ansågs misslyckad, därom vittnar betyget »cum laude»
för innehållet. Det ledsamma var, att försvaret,
som dock fördes rätt tappert mot svåra motståndare,
ej nådde högre än »non sine laude». Det blir väl
ingen annan råd, tänkte han, än att skrifva en ny
afhandling. Men därpå skulle han ej bli fet. Han
behöfde förtjäna sitt uppehälle snart nog, ty han
kunde ej fortfara att åtminstone till en del ligga
en sjuk fader till last. Dennes bröståkomma började
väcka oro.
För att snart förtjäna något hade han många
förslag. Han funderade rent af på att bli läkare,
oaktadt den långa och svåra kursen. Han hade
blifvit påverkad af sina många läkarevänner vid
universitetet. Starkast verkade Alfred Pallins
föredöme. Han tog liksom C R. kandidatexamen, men
gick därefter öfver till medicinen. Men vägen blefve
för lång. Han tänkte då att på sin grad söka sig in
på kanslivägen, såsom flera graduerade kamrater då
gjort. Men vägen var för obekant och för torr. Då
framträdde i förförisk gestalt först teatern, men
sedan ännu mera lockande operan. Han hade i Uppsala
och Sörmland blifvit en ganska omtyckt solosångare med
en god baryton, han kunde en hel hop arior och sånger
ur olika skolor, tyska, italienska och franska. Men
det tyckte inte far om och däraf vardt intet. Då
ljusnade det något åt ett håll, som han glömt: han
skulle ägna sig åt litteraturen såsom författare på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
