Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. »High-life», arbete och examen 1856 och 1857
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»HIGH-LIFE», ARBETE OCH EXAMEN 1856 OCH 1857 135
som nu liksom då höll tal på tingshögen, medan
mjöd-hornen gingo ur hand i hand mellan gäster
och värdar.
Märkvärdig var också balen på Carolina-salen med 2,000
ljus och 2,000 besökande. Det var då studentkåren lät
lägga in golf i denna tillfälliga festsal, hvilket
låg kvar till jubelfesten 1877, då det omlades
och hela salen nödtorftigt iordningställdes. En
liten episod. Han mötte i vimlet Thekla Knös,
skaldinnan, som bad att få till C R. öfverlämna en
liten småsak, en smärgel-dyna i form af en hvit och
svart studentmössa med kokard, men med villkor att
öfverlämna den åt den af gästerna, han mest tyckte
om. Men den främmande studenten skulle vid hemkomsten
skänka den åt den ungmö, han mest höll af. Vi skildes,
och han gick ut att få fatt i den rätta. Han hade
ej gått många steg i salen, innan hau mötte den
nye vännen Peter Heise. - »Där kommer den rätte!»
utbröt han och framförde ärendet. Heise vardt gladt
öfverraskad. Han log lycksaligt och stoppade noga
in den lilla gåfvan, och så bekräftade de två än en
gång sitt broderskap för lifvet. Sex år senare kom
välsignelsen af Thekla Knös’ lilla studentmössa.
På samma sal togs det stora gemensamma afskedet
under tonerna af Värmlandsvisan med vackra ord af
Fredrik Sander:
Hur nära till hvarandra välkommen och farväl l Till
afsked re’n vi trycka edra händer . . .
Och nu blef det ett famntagande, ett kyssande
och gråtande utan ända. Vi formligen sleto oss ur
hvarandras armar. Så gick man ned till ångbåten,
och då C. R. blifvit på det ifrigaste ombedd att
följa med och bo hos den käre vännen Arthur Hazelius
i hans familj, så hade han med fars tillstånd gifvit
vika och följde med.
Då hände det något på båten. Arthur kom, då vi
passerat ut på Ekoln, och sade: »Kom, så får jag
presen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
