Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. »High-life», arbete och examen 1856 och 1857
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134 »HIGH-LIFE,» ARBETE OCH EXAMEN 1856 OCH 1857
nattens mest svärmiska ögonblick, som på ett
förunderligt sätt grep oss alla, främlingar och
uppsaliensare.
Då uppstämdes Bottigers vackra hälsningssång, skrifven
på melodien »Jag hälsar dig, fredliga flagga», som
klingade rörande i det högtidliga ögonblicket. Och
därpå kom Esaias Edqvists, värmlänningens, mästerliga,
korta hälsningsord - det bästa han någonsin åstadkom,
ty i det ögonblicket, såsom studentkårens ordförande,
kulminerade han - så hurrarop i oändlighet, och
sist marsch till hemmen eller till de nationssalar,
där olika afdelningar af gästerna välkomnades. En
sådan högtidlighet med sådan stämning och sådant
natursceneri hade vi aldrig upplefvat.
O. D. höll till på Östgöta nationssal i den gamla
då ännu ofördärfvade Linnéanska trädgården, där en
hel mängd särskildt af danskar befunno sig jämte
våra sångare och bland dem »Widéns kvartett». I
den ljusnande morgonen vandrade vi på hemväg till
Stora torget, där vi i »Schwartzens hörn» stämde
upp en serenad. Dit samlades åhörare af alla slag,
främst danskarna och deras vänner. Där förbrödrades
han med Richardt, skalden, med Heise, tonsättaren,
med bröderna Röde och Tollerlunds kvartett - och
först när det broderskapet, som räckt hela lifvet,
var fullt bekräftadt-först när det var klappadt och
klart, drog man hem till »bäddens kvafva iden». Om
betydelsen af vänskapen med Heise kan man döma, då
han här hviskar, att det var hos Heise han sex år
senare fann - sitt lifs ledsagarinna.
Det är icke meningen att här skildra alla mötesdagars
händelser, såsom det skedde med afseende på
Kristiania-mötet 1852. Blott några mera markerade
punkter må här framhållas. Ett bland de intressantaste
momenten var det ofantliga tåget till fots till Gamla
Uppsala, dit man fördes af trummor. Här kom han ihåg
samma tåg 1842, då han var med. Och det fanns en till
i tåget, som var med då: det var Karl Ploug,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
