Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Uppfostran och skolgång. Småskolan - 13. Rektorsklassen. Lärarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REKTORSKLASSEN LÄRARNA
171
lof, att »Pelle» ej fick anledning att ändra sin
åsikt. Emellertid gjorde nog hans lärometod - hans
medhåll tyckte nog, tyvärr, en och annan af kamraterna
- att »han» blef en ärkelatinare som läst extra sex
böcker i Livius, hela ^Eneiden, Horatii alla oden
och Tusculan-ska disputationerna, hvarjämte han af
P. lärde sig skrifva både svensk och latinsk vers. Men
då nu magistern var en direkt lärjunge af Tegnér,
så måste ju äfven eleven i formellt hänseende fått
något med af denna nobla tradition. P. ingaf lust
för latinet, både att läsa och skrifva det. Han
öfversatte och förklarade Livius med lust och glans:
han satte »lif i oss», och själfva grammatiken fick
ett eget konstnärligt lif för -oss. Mästerligast
var han dock i ^Eneiden, där vi hade ungefär
hundra vers åt gången. Vi beundrade den präktiga
öfversättning han gaf på prosa, där hvarje ord fick
en lefvande återgifning på svensk prosa. Men huru
stor blef ej vår häpnad, när sista kvarten fylldes
med uppläsningen af lärarens metriska öfversättning,
på svenska, hvarvid hvartenda ord, som använts för
prosaformen återkom användt efter metrikens fordringar
i klingande svenska hexametrar. Han gjorde snart
sagdt hvart latinskt tema till något som liknade
en vacker dikt, och våra svenska uppsatser ordnade
han till verkliga vältalighets-prof, utan en aning
om uppstyltning i detaljformerna. Det var första
gången vi fingo höra ett främmande språks formskönhet
återgifna i vårt eget tungomåls vackraste idiomatiska
formuttryck. Vi började förstå den äkta romarprosans
och bragdpoesiens förmåga att gifva lyftning och
glans äfven åt tungomålet i »ultima Thule». Vi voro
glada, att vi sluppo lösa de tråkiga ciceronianska
filosofdeklamationerna »de dolore contem-nenda» för
poeten från Emmådalen, utan fingo den efterapningen af
grekerna tolkad af »skallerormens» hväsande stämma. -
Att docenten Petersson var vältalare, ha vi haft
tillfälle att erfara här ofvan, då det var fråga om
det stora studenttåget till Köpenhamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
