Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Uppfostran och skolgång. Småskolan - 13. Rektorsklassen. Lärarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170 REKTORSKLASSEN.
LÄRARNA
Nu komma vi till den af skolans lärare till hvilken
författaren står i största skuld för god inflytelse
inom den sfär, där hans anlag hade största behofvet af
god och stödande ledning. Mannen var magister docens
Per Johan Petersson, född 1816 af bondeföräldrar
i det innersta af Jönköpings län, samtida inom
studentkåren med Bernhard Elis Malmström, Johan Nybom,
Gunnar Wennerberg, Wilhelm Svedelius, Anton Niclas
Sundberg, Anders Lagerberg, Jakob Axel Josephson,
Carl Johan Bergman m. fl. Promoverad magister 1842,
adjunkt i skolan 1847, universitetsadjunkt 1854,
då han lämnade skolan, professor i latin 1857,
död 1874. Det rnå tillläggas en sak: han genomgick
Växjö gymnasium tiden före 1835, då han blef student,
således under Tegnérs biskopstid och skref redan då
svensk och latinsk hexameter, i hvilkas byggnad han
undervisades af själfva bispen, och har såsom minnen
från detta inflytande efterlämnat en öfversättning
af Stagnelius’ hjälteopus »Wladimir den store» på
latinsk hexameter och sin mästerliga försvenskning
af Tibullus’ »Elegier» på de yppersta disticha, som
existera inom den öfversättnings-litteraturen. I
bägge delarna blef Petersson C R:s nitiske lärare
och förebild. Vi återkomma till allt detta i de
följande kapitlen, som ägnas åt studentexamen och
därmed förknippade kvistiga omständigheter. Här gäller
det blott att antyda, huru stort hans inflytande var
på sin nya lärjunge i det ämne han representerade,
nämligen latinsk litteratur, temaskrifning och svenska
uppsatser. Eleven hade turen alt genast »knipa»
sin lärare såsom öfversältare genom lyckligt valda
svenska uttryck, som läraren öfver måttan berömde. Han
minns ännu det första exemplet därpå: det latinska
användandet af prepositionen in med ell nomen i
ablalivus, där in måste öfversättas med »oaktadl»,
hvilkel mölles med ett djupt skorrande >Bravol» till
elevens och kamraternas förvåning. Från den stunden
var han »guldgossen» i alll på elt nästan generande
säll, och gud ske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
