Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Uppfostran och skolgång. Småskolan - 12. Hemlif under midten af fyratiotalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144 HEMLIF UNDER MIDTEN AF
FYHATIOTALET
då som nu »Invaliden», en gammal
försörjningsanstalt. Man var således så godt som
ogenerad, för sig själf med sina nakna gelikar,
när man kom dit in. Det enda betänkliga var vattnet,
som nästan alltid var mycket grumligt, hvarjämte det
ej var så alldeles angenämt, att rnan hade Invaliden
ofvanför sig i åloppet.
Ja, detta var det ställe på jorden, dit ens pojksjäl
längtade ej blott sommardagarna, utan hela senvintern
och våren. Det blef till och med en täflan kamraterna
emellan, hvilken af oss först skulle våga gå i
vattnet, sedan isen brutit upp. En vis pappa lärde
en visserligen, att man ej skulle bada, förrän häggen
blommade; men det hjälpte ej. Flera vänner hade varit
i ån kring midten af maj. Det gällde att slå ett
styfvare rekord - och nästa år voro vi två stycken,
som badade i badhuset, medan det reparerades, redan
den första maj.
Men riktiga badtiden kunde ej börja förr än
efter vårterminens slut, som den tiden inträffade
först närmare midten af juni månad. Sedan fortgick
badlifvet, endast med korta afbrott för någon färd
till landet, ända till och med den 8:e september,
då höstterminen började och alla kamraterna från
landet skulle föras ned till Svartbäckstullen och se,
hvilka kaxar vi stadspojkar blifvit.
Hvad badtimmarna beträffar, inföllo de två gånger
dagligen i veckan, utom söndagen. Hvardagarna
gick man, nej, flög till badhuset kl. 11 f. m.,
var afklädd på två minuter - och så bums i vattnet,
där man dvaldes, så länge kroppen förmådde, hvarpå man
huttrande satte sig i solen och torkade, helst uppe på
taket, med benen dinglande inåt bassängerna. Och där
satt man i långa rader alldeles som sällskapsfåglar,
uppspetade på den hårda takkanten, åskådande
evolutionerna i djupsumpen, hoppen från duschen, lilla
och stora trampolinen samt novisernas kafvande försök
i grundsumpen, förda i sim-gördeln af Boggianos starka
och skickliga hand; för oss, latinare, som hade något
reda på grekernas kropps-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
