Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Uppfostran och skolgång. Småskolan - 10. I Nederskolan: Tertia och Quarta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120 I NEDERSKOLAN: TEHTIA OCH QUAHTA
rättfärdighet hos honom, blott ifver, alltid
brinnande, full af zelotisk lust att göra alla sina
lärjungar till Guds barn, förtviflad, när han såg sig
bedragen och märkte, att han sått på hälleberget,
hvilket just var fallet med den skenhelige nye
kamraten, som här ofvan nämndes. Ännu ljuder i
författarens öron det hjärt-slitande utropet af Roos,
då han fann den lärjungen vara en hycklare: »När for
satan in i dig, gosse!»... Dem, han fäst sig vid, var
han trofast mot långt fram i tiden. Förf. kan vittna
af egen erfarenhet: hans belåtenhet, när studentexamen
var aflagd och han snusade brorskål ined den forne
lärjungen; - hans förvåning och glädje, när de två
1859 blefvo kamrater såsom lärare i katedralskolan och
han uttryckte den så: »Jag hälsar skolans nya blomma!»
och den andre svarade så: »Och jag tackar skolans
gamla Roos!» Det kristna trosnitet framträdde dock ej
så öfverdrifvet under lektionerna som under den tid,
då han beredde vederbörande till konfirmation, hvarom
mera framdeles. Till hvardags kunde han ibland vara
lustig och sparade alls icke på ett hjärtligt skratt.
Betänkligare var det med hans undervisning i
kria-skrifning. Då var det, som om vi allesammans
skulle bli prästkandidater. Med få undantag fingo
vi i fyra terminer i nedre och öfre Quarta ämnen,
bestående af bibelspråk eller med religiöst
innehåll. Det må observeras, att det var första
gången i lifvet vi försökte något sådant i slutet af
september 1845. Förf. har ännu i behåll sina svenska
scripta från de åren, och han minns sin förtviflan,
när hans första ämne var dessa ord från Romarbrefvets
3:e kap. 10:e vers: »Den är icke till, som rättfärdig
är; icke en.» Han grät sina modiga tårar och beklagade
sig för far. Och hvad gjorde då denna hans pappa? Jo,
hvad han tror ingen far någonsin ha gjort för sin
son. Han nedskref sina egna tankar, huru det gifna
ämnet, så vidt han förstod, kunde utvecklas! Sonen
fann det godt, tackade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
