Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Uppfostran och skolgång. Småskolan - 10. I Nederskolan: Tertia och Quarta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I NEDERSKOLAN: TERTIA OCH QUARTA 119
knappt passande för gossar om 13 och 14 år. Något
vidare intryck gjorde läraren ej på klassen: han
var föga sympatisk. Däremot var adjunkt Hedin,
som började undervisningen i tyska, en god lärare,
fryntlig och fet, som förlät lärjungarna, att de
skrattade, när hans stol i katedern var så trång, att
han fastnade i den och höll på att ej komma loss. För
resten intresserades alla af det nya språket, emedan
det var ett lefvande språk, isynnerhet som de genast
fingo börja att öfversatta Småstycken till svenska och
uttrycka enkla satser på tyska. Han lade grunden till
C. R:s kärlek till tyskan, och utan denna grundlighet
skulle han ej femton år senare kunnat blifva lärare
i ämnet i samma skola. Detsamma var förhållandet
med franskan, hvari de undervisades af sin gamle vän
magister Uppström som nu blifvit adjunkt i grekiska
och hebräiska. Äfven där låg intresset i språkets
modernitet och dess olikhet med svenska och tyska,
men släktskap med latinet. Men i engelska förekom
ingen undervisning. Rektor Boivie hade meddelat
frivillig undervisning däri, som dock upphörde med
hans afskedstagande 1845. Det blef C. R:s uppgift
att lära sig engelska så godt som helt och hållet
på egen hand under kandidatstudierna i midten af
50-talet. Historia och geografi lästes för magister
Salin irån Balingsta. Det var den gamla tidens
historia och allmän geografi som lästes, men utan
synnerlig entusiasm - därtill var läraren litet för
spak, snäll, men vanlig och med hackigt, stammande
föredrag. Han hette i förnamn Thure och kallades
aldrig annat än Thusse.
Men de två märkligaste lärarna återstå att nämna,
prästen G. O. Roos, collega, och A. M. Kjelldahl,
adjunkt. Den förre var religionslärare och undervisare
i svensk uppsatsskrifning. Han var en i hög grad ifrig
lärare, full af trosnit och kärlek till sitt ämne,
men emellanåt något öfverdrifven i uttrycket för
hvad han menade. Han ansågs vara »läsare», men det
fanns aldrig någon gråtmildhet eller tillgjordhet,
än mindre någon egen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
