Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Uppfostran och skolgång. Småskolan - 9. Hemlif i början af fyratiotalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102 HEMLIF I BÖRJAN AF
FYRATIOTALET
man känna en hel rad af flickor. En af dem, som af
gossarna betraktades med ett slags vördnad, var den
femtonåriga Ida Valerius, vacker som en dag, dotter
till den gamle hvitlockige, halfblinde skalden Johan
David Valerius, som då bodde i Uppsala. Man såg
ofta far och dotter promenera på gatorna, och man
hade hört, att de af studenterna kallades Oidipus
och Antigone.
Ändå flera deltagare infunno sig till
repititionskur-sen på våren 1843, då äfven en del
af den äldre kursen gick med. Han glömmer icke lätt
promenadpolonäsen, som inledde uppvisningen. Den
bestod af väl trettio par, af hvilka det första
utgjordes af två sexåringar och det sista af en
fullvuxen »rektorist» med motsvarande dam. Och
fransäsen var det en ren charme att skåda, fördelad på
ett par kadriljer, som efter dundrande orkestermusik
utförde alla turerna, med olika dekorativa »pas» i
hvarje tur, med en sådan precision hos gossarna och en
sådan grace hos flickorna, att de många åskådarna voro
hänförda. »Han» dansade alla danser utom valsen med en
liten ovanligt »stilig» flicka, fröken Selma Ramsay,
född 1833, som ännu på 80-talet bodde ogift här i
Stockholm. Det är klart, att det fjäsades betydligt
för henne, men någon lifligare konversation kunde
ej bli af, ty hennes lilla svartklädda mamma stod
alltjämt bakom henne och lyssnade ifrigt till hvarje
ord, som yttrades dem emellan. För sin unge kavaljer
var hon som ett högre väsen.
Följden af detta deltagande i hr Bergströms
danskurs blef att han mottog många bjudningar till
barnbaler och började komma med i »världen». Af
sådana nya bekantskaper minns han särskildt
två professorer vid universitetet. Den ene var
filosofen Erik August Schröder, hvars söner voro hans
kamrater. (S. gick hemma till hvardags i en gammal
urblekt sommaröfverrock, hvilken, med användning af
professorns filosofiska terminologi, af studenterna
definierats såsom »den absolut färglösa materiens
aposterioriska hänslutenhet»)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
