Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Uppfostran och skolgång. Småskolan - 8. I Nederskolan: Prima och Sekunda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i NEDERSKOLAN: PRIMA OCH SEKUNDA 91
Lidner och Josephsson voro som änglar emot honom
själf och hans bästa kamrater. De voro egentligen
fyra, som höllo tillsamman och visade stor håg,
när de en gång kommit öfver öfningarna att slå och
räkna takt, hvilka voro ledsamma, men nödvändiga,
och i stället kommo in på tonträffning, notläsning
och de olika tonarterna, ej blott våra vanliga i dur
och moll, utan äfven de grekiska kyrkotonarterna,
som de lärde sig perfekt. De fyra voro Gottfrid
Wibelius, Gustaf Schram, Robert Schultz och C. R ,
som åtta år senare, det sista året i skolan, bildade
en ganska skaplig kvartett och sedan i sångsällskapet
»Orphei Drängar» voro med från början. De fingo snart
sjunga efter noter små visor enstämmigt. Men sedan tog
Josephson till ingenting mera eller mindre än smärre
fyrstämmiga a-capella-sånger af Palestrina - längre
fram i tiden inflickad i hans bekanta samling »Zion»
- där gossarna inöfvades i sopran-och altstämman, så
att dessa körer kunde utföras vid examensafslutningen
våren 1842 med hjälp af de äldre skolkamraterna i
Rektorsklass, de så kallade »rektoris-terna», samt
af Josephsons studentvänner, bland hvilka han återsåg
Gunnar Wennerberg samt lärde känna igen Otto Beronius,
sedermera berömd som den egentlige »Glunten», och den
tokrolige Daniel Hvasser, då ännu något så när unga
men innan årtiondets slut berömda i Uppsalasångens
annaler. De flesta af dem tillhörde de blifvande
Juvenalerna.
Det kan möjligen vara lämpligt att här i samma
andedrag säga några slutord om sångundervisningen i
dessa första grundläggande år. Det var, som sagdt,
en glädje alt få sin själs mörker skingradt af en så
kunnig och älskvärd lärare som Josephson, hvilken
för öfrigt ej underlät att anse det bästa godt nog
för de unga. Han fortfor tyvärr ej länge med sin
undervisning i skolan. Han blef filosofie magister
vid 1842 års promotion - med »laudatur» i estetik
för Atterbom. Kort därefter företog han sin första
utländska resa för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
