Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Uppfostran och skolgång. Småskolan - 8. I Nederskolan: Prima och Sekunda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90 i NEDERSKOLAN: PRIMA OCH SEKUNDA
sig i luft eller vatten. Han fick stryk, men det
hjälpte inte; allt annat kunde han efter sina krafter
utföra skä-ligen godt i klättring, armstyrka eller
språng - men vändas eller vända sig själf upp och
ned, det var för hans känsla så motbjudande, att han
hellre tog smörj och hån än försökte eller tillät
något sådant. Han fick sig också en gång af läraren
en minnesbeta, som han inte glömmer: denne gaf honom
en så kraftig spark, att han icke blott föll, utan
rullade öfver hela den stora salens golf från ena
ändan till den andra. Men efter den kraftyttringen
lugnade sig gubben, som i botten var god och vänlig,
men blott som arg blef hänsynslös.
Här tilläggas några ord om denne Lings vän och
hans lefnadsöden. Gustaf von Heidenstam var född
1785 i Konstantinopel, där hans fader då var
svensk minister. Han blef student i Lund 1804,
fäktmästare vid Karlberg 1808 och samma år löjtnant
vid landtvärnet, samt fäktmästare vid universitetet
i Uppsala 1812. Såsom ett bevis på hans ifver för
gymnastikens befrämjande vill författaren påminna
om, huru han 1842 i den gamla stilfulla gården bakom
Gustavianum anordnade en uppvisning med skolgossar
och studenter, hvartill åskådare voro inbjudna. Där
uppträdde utom skolans bästa krafter äfven duktiga
fäktare bland studenterna. Sist täflades i klättring
uppför den skyhöga masten på trädgårdsterrassens
högsta krön, hvarvid priset togs af en rektorist,
Hjalmar Humble, prestson från Roslagen. För öfrigt
utdelades som pris åt fäktarna eklöfskransar och ät
skolgossarna Lings dikter i långa banor, tryckta på
grått papper hos Bruzelius, men nu bundna i gentila
band. En dubbelkvartett illustrerade festen med
sånger. Den var i det hela något i stil med de
i Uppsala kreerade simpromotionerna, hvilka ännu
fortlefva. Men denna gymnastik-promotion var nog den
enda i sitt slag, så vidt författaren vet.
Var gymnastiken föga fruktbärande för honom, så fick
han taga igen skadan på sånglektionerna. Både
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
