Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Förlofningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skull åter in, tillbakakom efter en stund, ungefär då ena
kanten blott var qvar af osten, och presenterade med
handen till bricka »ett glas bischoff,» som det hette, och hvilket
egentligen bestod af dåligt rödt vin med sirap uti. – »Jag
tackar ödmjukast,» sade Greta, med blicken ännu mer
tacksägande, »det här blir för stor traktering; men magistern
förtär ingenting sjelf.» – För tredje gången trängde sig
adjunkten in i skänkrummet, återvände med ett glas för sin
räkning. Nu var kläds-osten till punkt och pricka
expedierad. – »Får jag lof» sade adjunkten halft bäfvande, i
det han fattade sitt glas och äfven Greta höjde sitt, »får
jag lof att taga mig friheten och föreslå en liten närmare
bekantskap?» – Härvid stannade han och förmådde ej framsäga
det öfriga. Greta var raskare. »Med mycket nöje,»
framläspade hon och nöp härvid i hop munnen på det allra
för sötaste vis. – »Får jag lof,» återtog magister Falallelej,
»att föreslå en liten kusinage?» – Det sista ordet uttalade.
han med en så finurlig stämma och en så len och innerlig
ton, att omöjligen någon annan än en förälskad landtadjunkt
skulle kunna eftersäga det samma. Greta steg upp och neg,
klingade och tackade. Magistern bugade och stjelpte hela
glaset på en gång i sig. Denna oförsigtighet var hardt nära
att bringa honom från andan; ty i samma ögonblick, han
satte glaset till läpparne, uppstötte ur hjertgropen åtanken
på den outsägeliga lyckan att ha blifvit kusin med mamsell
Greta. Detta åstadkom en kittling i gommen och förde
bischoffen en rasande väg ned i vrångstrupen, hvilket gjorde,
att magister Falallelej höll på att storkna. Någon besegling
på kusinaget kunde ej ske, ty vittnen befunno sig
öfver allt, och mer än tre minuter åtgingo mellan klingandet
och upphörandet af hostningen.
»Hvar är Lasse?» frågade prosten, hvilken nu jemte
kronofogden utkommit på gården. Ingen hade sett, än
mindre ihågkommit honom. »Lasse!» dundrade gubben, så
att det ljommade i logväggarna. En och annan bondnacke
vände sig om vid ropet, och, då prosten förnyade det
samma, kom en ung dräng med hatten i hand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
