Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lyriska dikter - Den första vårsången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stjernan, lik en stelnad droppe,
Hänger uppå molnets brädd
Och den dag, som bor der oppe,
Är i dystra skuggor klädd.
Intet ljud i dômen skallar,
Ingen suck från böljans mund,
Endast nordans tjut, som svallar
Öfver Floras kala lund.
Dock, se, våren från det höga
Smälter hvarje stelnad ton,
Öppnar åter solens öga,
Skingrar töcknet kring vår zon.
Från sin tufva lärkan svingar,
Vingen spänns af lust och fröjd
Och å nyo glädjen klingar
I det blåa hvalfvets höjd.
Lilla lärka! öppna dagen
Med din vårsång, glad och säll,
Och min lyra, ljuft betagen,
Skall dig helsa från sitt tjäll,
Från det fönster, björken täcker
Med sin skärm af gröna blad
Och der våren sippor räcker
Åt min lugna hvilostad.
Sjung, när flodens lösta bölja,
Väckt utaf den ljumma vår,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
