Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lyriska dikter - Jag minns den ljufva tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ack sköna tid, då tungan stamma’:
»Jag älskar dig, du enda, dig,»
Då hela hjertat stod i flamma,
Dess eld i hjertat spridde sig,
Då hvarje dröm blott kärlek tydde
Och hvarje suck ett kärleksord,
Och för vår späda aning grydde
Ett gyllne lif på denna jord!
Hur lyckligt att så saligt drömma
Och drömma det hvar enda dag
Och låta mot naturens strömma
Sitt eget hjertas fulla slag.
Och då, när ändtligen den sköna,
Den evigt hulda funnen var,
Än grönare blef oss det gröna,
Än klarare hvar bölja klar,
Än ljufvare hvar ton i lunden,
Än hetare hvar stråles brand,
Än mildare på himlarunden
Hvar stjerna öfver molnens rand.
Och flög så kyssen, ack, den första,
Den sötaste från hennes mund,
Hvem fann sig ej på jord den största,
Den sällaste från denna stund!
Förtrollningstid, du är försvunnen,
Din fot gått neder i sin graf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
