Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lyriska dikter - Natten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Natten.
När solen nedåt vesterns bryn sig sänker,
På himlens purpurkind en stilla tår,
När qvällen öfver dalens rosor stänker
Sin silfverdagg utur sitt mörka hår;
En stilla tystnad öfver allt sig breder
Och friden stiger till hvart hjerta neder.
Af Edens glans på nytt din blick då väckes,
Ej af den sol, ditt öga lemnat nyss,
Men af den verld, der ljuset mer ej släckes,
Der hvarje flägt är gode andars kyss,
Der lifvets träd af gyllne frukter strimmar
Och öfver dig Guds eget öga glimmar.
Din gudaslägt, o själ, då först du anar,
Lätt gungad fram på fantasiens ström.
En evig vårglans för ditt öga klarnar,
Glad vaknar du ur tidens dunkla dröm.
Och fri och säll med himlaburne andar
Kring Skaparns tron du stämman ödmjukt blandar.
När dagen härjat biomstrens rosenkinder,
Då kommer natten med sin läkdoms kraft.
Hon hvarje sår med slöjan ömt förbinder
Och gjuter på hvar nerv sin vallmosaft.
Vid klang af näktergalars melodier
Vår tanke byts i sälla fantasier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
