Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lyriska dikter - Ljus och frihet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med silfverskärp och jollrar som ett barn.
Den trägna spindeln väfver flinkt i häcken
Från gren till gren sitt perlbeströdda garn.
Nu först har allt fått lif och färg och anda
Och kraft och mod och rastlös verksamhet.
Nu först kan himmelskt sig med jordiskt blanda
Af luft och ljus och fröjd och salighet.
Det dufna sinnet dunstat hän med dimman,
Den tröga tanken bort med natten flytt,
Den skumma blicken tänds med morgonstrimman
Och känslans slappa nerv blir spänd på nytt.
Så i naturen ljuset uppenbarar
Sin höga kraft att tända lif i allt.
Det jord och himmel i sin glans förklarar
Och värmer upp, hvad der var dödt och kallt.
På samma sätt är ock i menskoverlden
Det ljus, som lyser och som värmer der,
Det andens ljus, som leder oss på färden
Igenom lifvets vexlande besvär.
Ja, med upplysning, som harmoniskt stiger
Och ut sig breder öfver andens rymd,
Sig menniskan till frid och frihet viger,
Ej mer af villans hemska dimmor skymd.
Det mörka kaos brytes. Tunga natten
Uti ett ljussvall dränks med all sin magt,
Och ur de djupa, fordom döda vatten
Står lifvet upp i en föryngrad prakt.
Likt kornet, sänkt i jordens mörka sköte,
Väl himldafröet gömmes till en tid;
Men frihetssolen träder det till möte,
Och strax det vecklar sig ur dödens strid.
Det skjuter fram och dagen ser det grönska
Och bära knopp och blommor mer och mer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
