Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sven Adolf Norling - Sven Adolf Norling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
199
tade han äfven sjukdomsläran. "Se och känna"
var härvid en stående term. Och dessa sinnen,
som han sjelf hade i hög grad uppöfvade, lärde han
alltså eleverna att begagna, äfvensom han, såsom
någongång hände, för att få ett ärende hastigare
expedieradt, genom ett tag i nacken gaf ögat eller
med ett lindrigt slag af den oumbärliga käppen gaf
handen vederbörlig riktning. Kateder-föreläsningar
höll han endast de första åren, hela den Öfriga
tiden voro sjuk-stallarne, ridhuset och "gården"
hans föreläsningsrum och på dessa ställen fann
man honom de flesta middagsstunder omgifven af en
elev-flock, som uppmärksamt åhörde hans råd och
föreskrifter eller lyssnade till någon historia,
apropos rapellerad, af de otaliga från egen verksamhet
som hans minne inneslöt. Han fastade vid sådana
tillfällen uppmärksamhet på hvad som borde betraktas
och ansåg berättelsen såsom ett ytterligare insegel
på att det sagda skulle stanna qvar i åhörarens
minne. För undersökning af sjukdomar i hofven
nästan vurmade han; "på en halt häst skall alltid
foten undersökas". Sådana sjukdomsfall förekommo
dagligen. Han var då en riktig pina för eleven,
ty med ett tålamod som ingens följde han och pådref
undersökningarna. De unga eleverna voro missnöjda
medan arbetet varade, men snart in-sågo de vigten
deraf och alla äro efteråt tacksamma för gubbens
"envishet". Såsom praktisk lärare anse män af
yrket honom hafva hos oss varit utan like. Huru
stort förtroende hans lärjungar ohade till hans
duglighet och fyndighet bevisar ett yttrande af en
hans f. d. elev, då han på dödsbädden af läkaren
underrättades att sjukdomen var obotlig och att
ingenting var att göra: "hade gubben Norling lefvat,
hade jag också fått hjelp".
Otaliga voro de hinder som öfverallt mötte
Hernqyist> då han gick att bryta ny väg i vetandets
rike; otaliga voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
