- Project Runeberg -  Anteckningar om bortgångne samtida /
II:198

(1859-1861) [MARC] Author: Carl August Adlersparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sven Adolf Norling - Sven Adolf Norling

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

198

den tiden höga stipendier å 10 rdr b:ko i
månaden som för 12 elever anslogos; och att få
lärdom fritt och penningar dertill drog mången,
som annars icke skulle tänkt på veterinär-skolan,
till densamma. Det blef derföre också, i allmänhet
taget, just icke det bästa folk Norling i början
fick till elever. Stora kunskapsförråder hade ingen,
moralisk vandel icke alla. Alla som antogos borde dock
kunna läsa, men med "skrifva" var det icke så noga;
och gällde det en vildbasare, så blott den kommer
till veterinären, skulle det nog bli folk af den,
förtröstade Norling. Det behöfdes för sådana lärjungar
en egen undervisningsmethod och att denna borde blifva
hufvudsakligen praktisk, insåg i första rummet skolans
chef, men att tillfälle till grundligt theoretiskt
studium äfven skulle gifvas, derföre sörjde samme
oförtrutne man genom att åtminstone för en tid vid
läroverket fästa utmärkta lärare, så-dane som Anders
och Carl Eetzius, af hvilka den förre blef en prydnad
för Sveriges vetenskapsmän och den sednare, med icke
mindre lefvande anlag, genom sina utmärkta egenskaper
såsom menniska förskaffade sig en talrik vänskapskrets
(i hvilken Norling var centrum), som aldrig upphört
att beklaga hans förtidiga bortgång.

Vid båda veterinärinrättningarna var Korling lärare
i praktisk medicin. På skötseln af sjuka djur lade
han största vigt. Att omhulda och hjelpa sådana
ansåg han vara hvars och ens pligt, men isynnerhet
veterinärens. Uppmärksamhet på och ömhet för sina
patienter predikade han dagligen och sökte med
godo eller ondo att inpregla i elevernas minne
och sinne. Natt och dag vakade han också Öfver att
denna hans första regel efterföljdes, att djuren
ej öfvergåfvos af de elever som voro utsedda att
sköta dem och att åtminstone dessa elever egnade dem
tillbörlig tillsyn och iakttogo de förändringar som
med dem kunde inträffa. Praktiskt inplan-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:32:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bortgang/b0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free