Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppslagsord S - Slagt...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5 mAI)oMsKoNsr. - »PANGER.
kan ej kräfde tolk. Afven da närmaste
graunfolkan» språk visar stor slägtskap
med ebreiskan. Moabitiska stenen» språlc
(se sid. 294) förefaller som an dialekt
derutaf. Med abraiskan baslägtada dia-
lekter voro äfvan syriskan eller are-
meiskan, Da. 2: 4; Esr. 4: 7, som doclc
icke halt förstod» af det lägre folket,
2 Kl. 18: 26; Es. 36: mm, samt vidare
asdodiskan, en felisteisk brytning, som
väckte Nehemias förtrytelse, Na. 13: 24.
Att det inomn »jelfva ebraiskan gaf»
dialaktolikhetar, synas af Do. 12: 6 (se
Schibbolet), lilca»om i an senare tid Pe-
trus förrådde» af sin galileiska brytning,
Mar. i~: 70.
Syriskan eller aramrmeiskan, det språk
som talades i abraernas ursprungliga
hemland, och byar» olilchet road abrai-
»kan framträder redan i da två namn
som Laban och Jakob gåfvo dan stan-
rösa de reste, m NI. 31: 47, gjorde sig
under G. T:s senare tider efter åter-
komsten från Babel till följd af syner-
nas utvidgade magt (sa Synen) mera
och mera gällande inom» Palestina, dar
det likt att intarnationelt umgänge»-
språk redan tidigt förstod» och tala<las
af de förnämara, 2 Kl. m8: 26, så att
trots Nahemias och raformatorarnas
språkransningsifver, Na. 13: 24, dan
gamla ebreiskan så småningom glöm-
des af folket, uppblandades med ara-
mamsmar och slutligen alldeles undan-
trängdes af aramaiskan. 1 Esra och
Daniel äro hela stycken skrifna på detta
språk. Dan gamla abreiskan studera-
des och behöll» endast af de lärda,
som aktada det som det heliga språket.
Bland folket deremot talade» på Kristi
tid allmänt dan arameiska rounarten,
som i N. T., ehuru oagantligt, kallas
ebraiska, Jh. 5: 2; I9~ 13, 17, 20.
Det var detta språk som talades af
Jesus, Mat. 27: 46; Mar. 5: 41, och af
apostlarna, Ap. 2!: 40; 22: 2, och
byar» slägtskap med dan gamla ebrai-
»kan synas t. ax. af jamförelsa mellan
det ab. gulgolet och det aram golgata,
gulgulta (skalle), det ab. ab och (lat
aram. abba (fader).
Vigtigast för bibalvännen näst abrai-
»kan är grekiskan, det roacedoniska
varldsväldats och dan filosofislca veten-
skapens språk, särskildt i dan form»
deraf som» blammd da jumliska Icolonierna
Alaxandnia utvecklade sig under tiden
före Kr., den s. k. hellenistiskan, hvarpå
det G. T:s Septuaginta-öfvarsättning var
affattad, ett språk hvilket kan karak-
teriseras som en i grekisk form om-
klädd ebreislca eller arameiska. Med
oumlantag i viss mån i hvad beträffar
Loka», Paulus och Ebrearbrafvat, är N.
T. »krifvet på denna abreiskt färgade
greiciska, hvilken också vid Kristi tid
ganska allmnänt förstods i Palestina, (ler
vmssa trakter då hadJföraträdasvis gra-
Icisk bafolicuing.
J amta dessa tvenne språk hade vid
samma tid ännu att tredje en stor be-
tydelse för dan då kända verlden. Det
var latinet, det romerska verldsväldets
språlc. På dessa tre språk, latin, gre-
kiska och ebreiska, skraf också Pilatus.
Jesu konumigatitel på korsat, Jh. 19: 20;
Lo. 23: 38, och på dam var (lat ock
som» avangalium» i da första tidahvarf-
van flög ut kring variden.
Spådomskonst och trolldorn efter
hedningarnas sätt, m»ad bagagnande af
hvarjehanda m»edal, såsom» bägare, m NI.
44: 5, stafvar, 0». 4~ 12, pilar och in-
elfvor, Ha. 2!: 2!, voro i lagan vid
strängaste straff förbjudna, 2 NI. 22:
18; 3 NI. 19: 26, 31; 20: 27. Att
»olydnad är en trollelorossynd», m 5.
15: 23, visade sig också dan att de
afgudiske konungarna isynnerhet upp-
muntrade spåmän och trollkarlar, 2 Kl.
2»: 6; 2 Kr. 33: 6. Profatarne be-
straffada ofta sådana odygder, Es. 47:
12 f.; Ja. 23: 32; Ha. m3: 6 f.; 21:
2!. Af Es. 8: 19 synas huru sådana
teckentydara brukade hviska och mumla
(Sv. disputera och tala), med sina
hväsanda formler härma da döda o. s. v.
På Kristi och apostlarnas tid voro dessa
svartkonster mycket i svang, såsom sy-
nas af berättelserna om trollkarlen Si-
mon, Ap. 8: 9 f., Bamjasu», m~: 6, dan
besatta tjenstaflickan, 16: mG, da ju-
diska besvärjarne, Lo. II: 19~ Ap. m9:
13, och trollbokskrämeriet i Efast»»,
Ap. m9: 19.
Spänger, Do. 8: 21, 26, halspryd-
nader för roidjanitarnas kamelar, efter
ab. kanske halfmsmånforroiga; dylilca bo-
ros äfyen af deras konungar, v. 26;
likadana smycken buros af da abreiska
qvinnorna, Es. 3: m8, Sv. Spännen.
Under namnen Spännen och Spann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
