Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppslagsord S - Sabbat...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
414 SALTDALEN.-SALTHAFVET
vi hafva ätit bröd och salt tillsamman
med eder.»
Å andra sidan, emedan en salthal-
tig jord ej är fruktbärande, vardt saltet
en bild af död och förderf. Ofruktbar
mark heter i ab. saltstepp, Job 39: 9;
jfr 5 M. 29; 23; Ps. 107: 34; Ja. 17:
6; Zaf. 2: 9; darföre beströdde man
förstörda städer med salt, Do. ~: 45.
Att salt skulle begagnats som göd-
ningsämne, är an förhastad slutsats af
Ln. 14: 35.
Saltdalen, dar edomeerna besegra-
des af David, 2 5. 8: 13; 1 Kr. i8:
12; Ps. 6o, och af Amaaja, 2 Kl. 14:
7; 2 Kr. 25: II, är sannolikt dan sö-
der om Döda hafvat belägna dalen Gor
eller Araba, an ofruktbar, salthaltig
mark, rik på varma källor och ofta öf-
varsvämmad af Salthafvats vatten. Man
söker här den i Jos. IS: 62 nämda
Saltstadens (Zr-Hammelah) läge.
Saltförbund, se Salt.
Salthafvet, M. 14: 3; 4 M. 34:
3, 12; 5 M. 3: 17; Jos. 3: i6 etc.,
äfven kalladt »hafvat på heden> eller
slätten (Araba), 5 M. 3: 17; 4~ 49; 2
Kl. 14: 25, eller >österhafvat», Joel 2:
20; Sa. i~: 8; Ha. 47: 18 (ab.), hos
greker och romare kändt under namnet
As/altites eller »asfaltsjön» och af nu-
tidens araber kalladt bahr Lut eller
»Lots haf», det märkvärdiga vatten-
bäcken som intager dalen Siddi,ns forna
plats, i M. 14: 3, vid Palestinas syd.
östra gräns, 5 M. 3~ 17, och som nu
är allmänt bekant under namnet Döda
hafvet (Justin., Pausan.). Denna Pa-
lestinas största insjö, som mottager Jor-
dans vatten från norr utom några min-
dre biflödan från öster, och har en
längd af nära 7 mil med an bredd af
1 å 2 mil, är särskildt märkvärdig så-
som dan djupaste kända fördjupning
vår planets fastland: den ligger nem-
ligen ej mindre än 1,3 16 fot under Me-
dalhafvets yta. Da vattenmassor Jor-
dan utgjutar i detta bäcken hafva in-
tet utlopp utan afdunsta för den starka
hetta som råder i dalkitteln genom so-
lens strålar, förstärkt genom raflax från
da hvita kalkstensklippor, som resa sig
på ömse sidor om densamma, i vaster
till en höjd af 12 ~ 1500 fot och
öster ända till öfver 2,000 fot. Om
de formationar i hvilka traditionen ser 1
erinringar om Lots hustru etc., se Lot.
Föröfrigt äro stränderna täckta af livita
fläckar af salt, likasom nyfallen snö,
uppkomna genom afdunstning från de
öfvarsköljande saltvågorna. Nejdan er-
bjuder på det hela taget an hemsk,
ödslig och naken anblick: en tryckanda
hetta råder beständigt i dan djupa kit-
teln, ända till 400 Cals. i solnedgån-
gen! Nästan allt lif saknas; blott på
några få ställen finnas bäckar eller käll-
språng med friskt vatten, hvilket under
sitt lopp ned till sjön flyter fram genom
sma oaser af ymnig grönska, dar fog-
lar i mängd hafva sitt tillhåll.
Döda hafvats vatten är klart och
genomskinligt, man utomordentligt salt
och bittert. Det är icke mindre än #/s
eller /4 tyngre än rent vatten. Genom
fortsatta analyser har det befunnits in-
nehålla 25 proc, och daröfver af åtskil-
liga saltar. Också afsätter sig genom
utdunstning baständigt salt på strän-
derna eller på sådana föremål som dop-
pas i vattnet. Badar man i sjön, så
blifvar huden öfverdragan med an tunn
saltskorpa. Inga fiskar kunna lefva
detta skarpa vatten, och de som hit-
spolas uti Jordans strömfåra, dö strax.
Vattnet är så fast, att den som annars
icke kan simma, med lätthet flyter på
Doda hafvats yta och måste anstränga
sig för att kunna dyka ned i vattnet.
Kapt. Lynchs båtar möttes af an storm-
vind, då da kommo ut på sjön från
Jordan; och »det tycktes som om stäf-
varna, så fast var vattnet, hade att göra
med titanarnas släggor, i stället för med
de vredgade vågorna af en upprörd
sjö».
Vid vissa tider, och isynnerhet ef-
ter jordbäfningar, lösryckas stora qvan-
titeter af asfalt från sjöbottnen, hvilket
uppstiger ur djupet och simmar om-
kring på ytan, tills det drifvas i land,
der araberna insamla det till hvarje-
handa ändamål. Äfvan svafvel träffar
man på stränderna samt ett slags sten
eller kol, »stiuksten», som vid gnidning
gifver ifrån sig en olidlig stank. Denna
sten, som också träffas på de närgrän-
sanda bergen, är svart och mottaglig
för fin polityr. Maundrell såg stycken
deraf som mätta två fot i fyrkant, ut-
skurna i basreliaf och polerade till
samma glans som svart marmor. Fol-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
