Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppslagsord S - Sabbat...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5AnnA’r51REOIKs’roL. - SAKA R TA. 407
sabbat med namnet eftersabbat. Det
grek. uttrycket på detta ställe, devte-
roprotos, efter orden »andre-första», före-
kommer ej annars i hela grek. språket
och är derföre ovisst till sin betydelse.
Man gissar att det betecknar första sab-
baten på andra året af da sju år som
hörde till en årsvecka, 2 M. 23: 10 f.
(sa Helgår); eller ock första sabbaten
efter andra påskdagen, 3 M. 23: 15;
o. s. v.
Tillredelsedag kallas den dag »som
går före sabbaten», Mar. 15: 42, eme-
dan man på den dagen anskaffade el-
ler tillagade det som för hvilodagen
behöfdes, Mat. 27: 62; Jh. 19: 31.
Sabbatspredikstol, se sid. 372.
Sabbatsresa, se Mått, sid. 317.
Sabbatsår, se Helgår.
Sabdi från Sifmot, uppsyningsman
öfvar Davids vinförråd, i Kr. 27: 27.
Sabta och Sabteka, dan tredje och
den femte sonen af Kus, M. lo: 7;
folkstammar i Arabien och Persien.
Sabud, Natans son, Salomos vän
och rådgifvara, i Kl. ~: 5.
Sadduceer, ett parti bland judarna
på Kristi tid, Mat. ~: 7; 16: i, 6, xi,
12; 22: 23; Mar. 12: iS; Lu. 20: 27;
Ap. ~: 1; 5: 17; 23: 6 f.,som imot-
sats till farisaerna förkastade traditio-
nen och da äldstas stadgar och sade
sig vilja allenast vidblifva den skrifna
lagen, såsom skilnadan mellan båda
partierna korteligen angifves af Josefus
(Ant. XIII, io, 6). Derjamta sägas de
hafva särskildt betonat menniskans fria
vilja. De omnämnas af Josefus först
omkr. 145 f. Kl. 1 N. T. framstå sad-
duceerne såsom de der förnekade upp-
ståndelsen och tillvaron af englar och
andar, Mat. 22; Mar. i~ Lu. 20; Ap.
23. För den meningen, att de skulle
endast hafva erkänt de 5 Moseböckerna
och förkastat det öfriga af G. T., fns
ingen grund. Da ville visserligen kon-
servativt stå på uppenbarelsens grund
gent emot farisearnas menniskosatser,
men just oppositionen synas hafva drif-
vit dem till förnekelse af äfven sådant
som uppenbarelsen lärde. 1 sitt för-
hållande till hedningarne voro de min-
dre exklusive och mera benägna till
eftergifter för myndigheterna. Isynner-
het bland de högra klasserna räknade
de sina anhängare, i motsats till fan-
seerna som slogo an på pöbeln. Sär-
skildt synas sadduceerne haft sitt stöd
och fäste i dan öfvarstaprestarliga släg-
ten, så att i Ap. 5: 1 7 öfvarsteprestens
anhängare synas vara anahanda med
sadduceernas parti. Man har alltså,
kanske ej med orätt, stämplat dam som
ett slags presterlig aristokrati. Och då
den öfverstepresterliga värdigheten allt
sedan Salomos tid innahafts af presten
Zadoks slägt - den Zadok, som blef
David och Salomo trogen, se Zadok z,
- så har man just i namnet Zadok
funnit dan naturligaste förklaringen af
namnet sadduceer, d. ä. zadokeer, an-
hängare af Zadoks slägt eller prest-
slägtan. Oagentligara äro försöken att
härlada namnet från en rabbi Zadok
eller från ordet zadik, rättfärdig.
Sadok, en af Jesu förfäder, Mat.
1: 14.
Sadrak, se Hananja ~j’.
Saf, an felistaisk jette, som dräp-
tes af Sibbekai, 2 5. 21: x8; kallas
Kr. 20: 4 Sippai.
Safan, konung Josias sekreterare,
som föreläste för honom ur dan i tamp-
lat funna laghoken och jemte andra
sändes af konungen att fråga profatis-
san Hulda, 2 Kl. 22: 3, 8 f. - San-
nolikt en annan person än Safan, Ahi-
kams fader, 22: 12.
Safat, Elisas fader, i Kl. 19: x6.
Safer, att berg, dar israeliterna en
gång slogo läger, 4 M. 33: 23 f.
Saffira, sa Ananias r.
Saifran (Groeus sativus), som näm-
nes blanil brudens behag, Hö. 4: 14,
är an ädel lökväxt med liljaartad, vio-
lett blomkrona, hvars rödgula, aroma-
tiska pistillmärken gifva dan under nam-
net saffran (af arab. zafrån, gul) be-
kanta dyrbara kryddan, som i fornti-
den mycket begagnades till färgämne,
salfvor, luktvatten och botemedel.
Safir, se Ädelstenar.
Sakaria, Sakarja, ab. Sekarja
(Zakaria), d. ä. Herren minnes eller
Herrens minne, ett mycket vanligt namn
bland judarna.
1. Israels 14:de konung, Jerobaam
II:s son och efterträdare, vardt efter 6
manaders usel regering dödad af in-
kräktaren Sallum, 772 f. Kl., 2 Kl. 14:
29; 15: 8 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
