Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Påle i köttet... - Uppslagsord Q-R
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
asuLA. - ROCK.
men blef kort deneftar slagen ochm dö-
dad af Tighat-Pilesar, och hans folk
bertföndt till Assyrien. 2 Kl. 55: 37;
16: 5 f.; Es. 7: 1 f.; 8: 6; 9: ss.
Ribla ellen Riblat, stad i syniska
landskapet Hamat, nu en oansenhig
by, Riöle, vid högra stranden af Oron-
tes i norra ändan af den stora Liba-
nondalen, al Bekå. Ribla van en för
krigföring vigtig punkt; hän van hättasta
vägen till Palestina från norr och nord-
ost. 1 Ribla fördes konung Joahas in-
för Farao Nako; hän hade äfvan Ne-
bukadnezar sitt hufvudqvartar under
kriget mot Juda, a Kl. 23: 33; 25: 6,
20 f.; Ja. 39: 5; 52: se. Det än osä-
kert, om det än detta Ribla som näm-
nas i 4 M. 34: ss semin liggande vid
Kanaans nordöstra gräns.
Rifat, 5 M. 50: 3 (allan Difat, s
Kr. 5: 6, ab.), en folkstans härstam-
mande från Jafets förste son Gemen.
Rimmon, granotäpple. 1. En stad
vid Edoms gräns, i Judas område, men
tilldelad Sinseon, Jos. 55: 32; 19: 7;
s Kr.4: 32; Sak. s~: se. JfrAm2.
2. En klippa, Rimmonsberget, nära
Betel, der 6oo banjammnsten räddade
sig efter stammans nederlag, Do. 20:
45 f.; 21: 53. Öster om Betel finnes
ännu en by Raminån på toppen af att
~ kalkbarg.
3. En stad i Sabuhen, Jos. 19: 53,
sannolikt dans. som lavitstaden Rim-
mono, s Kr. 6: 77, hvilkan iJos. 25:
35 kallas Dimna; man söker dess läge
vid byn Ru~nmåne strax söder om Kana
i Gahileen.
4. Rimrnon-Parez, ett af isnaahitar-
nas hägenstälhan i öknen, 4 M. 33: 59.
5. Rimmon, en assynisk gudom-
highat, i hvars tempel Naamans herre
brukade tillbedja, 2 Kl. 5: s8, kanske dan
på de assyniska monumenten omtalade
Rammanu (»»dan höga» eller sdundna-
ren>), luftens och stormannas gud hos
assyriarna, alltså: dunderguden eller Ton,
hvarföre han ock på monumenten af-
bildas med en åskvigg.
Ringar. Med sådana prydda de
östenländska qvinnonna, hikasem än i dag,
ej blott händer och öron, utan äfvan
armar och ben och näsan dentill. Näs-
ringar är det som åsyftas med änne-
spann i Sv. Se sid. 246, 334. Olika
slags ringar etc. uppräknas i 2 M. 35:
393
22; 4 M. 35: 5o; Es. 3: 58 f. Om
männens signetringar, se Insegel. Ofvan-
hemnandat af an ring betecknade för-
troende och fullmnagt, s M. 45: 42;
Ln. 15: 22.
Ris. s) 1 3 M. 27: 32 herdekäppen,
se under Herde;
2) 1 Es. SI: s telning, se Zemah,-
3) Es. 14: 5 spira 1. staf.
Risa, i 3 M. 25: s6; 4 M. 7: 85,
stegras, stiga.
Rissa och Ritma, 4 M. 33: 21,
s8, två af isnaehitannas lägenstälhen.
Rizpa, Sauls fnilla, semin efter hans
död togs af Abuen, 2 5. 3~ 7 f. Då
hennes två söner jemte fem andra af
Sauls söner blefvo hängda till hämd
för dennes blodskuld mot gibeoniterna,
vaktade hon med öm modenskänlek de-
ras lik för vilddjuran både dag och
natt hela sommaren igenom, hvilket be-
vekta David att gifva Saul och hans
slägt an anständig begrafuing, 25: 8 f.
Roboam, se Rehabeam.
Rode, an tjansteflicka ~ Marias,
Manci mnodens hus, kände först igen Pe-
trus, då han befriats ur fängelset, och
öppnade för honom, Ap. I2~ 13.
Rodtis, an ö utanför sydvestra hör-
net af Mindre Asien, med en hiknämd
stad på nordöstra udden, i forntiden
mycket benyktad för sin blomstrande
handel och för den undan namun af
»Kolossen på Rodus» bekanta Apollo-
statyen, öfver 100 fot hög. Den för-
stördes genosu an jordbäfning. Ön Ro-
dis än ännu ganska betydhig. Paulus
for hän förbi på sin resa till Rom,
Ap. 25: 1.
Rock i On. 31: 19 (ab. kischor) är
nockhufvudet eller tottan, hvarpå hinat
ellen ulhen som skall spinnas, sitter upp-
fäst; tenen (ab. fahek) är den smala
vahaformiga, på midten tjockare pinnan
eller sländan, genom hvars svängning
tråden spinnes ut och hindas derpå. Så
spunno de abreiska qvinnorna med
slända, såsom man ännu ser qvinnonna
Synen spinna. 1 2 M. 35: 25 f. (Sv.
virka, spinna, verk, spånad), läsa vi
om slöjdförfanna qvinnor som spunno
af ull och af getbår. Liljonna hvarken
arbeta ellen spinna, Mat. 6: 28; Ln.
52: 27. Afbildningan (nästa sida) vi-
san egyptiska shändon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
