Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppslagsord P - Phaleg...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
372 s’OTIFAR.-5>aFnIKAREBoKEN.
och »»dödsrikets portar» skola ej råda
öfver Guds församling. Mat. 56: 58.
Med höga och vida ärepertar visade
man segrande konungar sin hyllning,
Ps. 24: 7 f. Det nya Jerusalems portar
skola ej tillalutas, ty der varder ingen
natt, Up. 21: 25; jfr Es. 60: II.
Potifar, Faraes tjenare och öfverste
för lifvakten, köpte Josef af ismaehi-
tema och satte henomin öfver sitt hus,
men lät sedermera på en falsk beskyll-
ning af sin lättfärdiga hustru kasta ho-
nom i fängelse, s M. 37: 36; 39: s f.
Namnet Potifar, i LXX Petefres, i kopt.
öfvers. Petefré, motsvarar alldeles det
egyptiska Peti-fa-ra, d. ä. »»tillhörande
Ra» eller solguden. Samma betydelse
har ock namnet Po~fera.
Potifera, prest i On i Egypten;
hans dotter Asenat gafs åt Josef till
hustru, 5 M. 41: 45, 50.
Predika (af lat. prsedicare, utropa),
offentligen vittna om Herrens gerningar,
Es. 6s: s f. Offentlig predjkan möter
oss redan i de äldsta tider. Enok pro-
feterade om Herrens ankomst, Jud. 14
f., och Noah nämnes såsom en »rätt-
färdighetens predikare», 2 P. 2: 5. 1
de historiska böckerna läsa vi ofta om
religiösa föredrag; heviterna och pre-
sterna hade särskildt uppdrag att lära
och undervisa folket, och profeterna
sändes med utomordentlig kallelse till
samma värf. Isynnerhet i de efter
fångenskapen inrättade synagogorna sn-
tog predikan jemte föreläsning af lagen
en bestämd, betydelsefull plats - en
inrättning hvars början skönjes i Es-
ras och Nehemias historia. 1 Ne. 8
se vi både textläsning och predikan,
och i 8: 4 nämnes en trästol eller
predikstol, en hög ställning af trä,
likasom redan i 2 Kr. 6: 13 omtalas
en dylik af koppar, semin Salomo lät
göra, se Kopparkitteln. (Deremet är or-
det sabbatspredikstolen i 2 Kl. s6:
58 ej att förstå om en talarestel utan
bör efter eb. heta »sabbatsportiken»,
kanske en täckt gång der konungen
~lägade bevista gudstjensten. Mel.)
Predikan är enligt Kristi bud ett af
medlen för hans rikes utbredande, Mar.
s6: 15, och synagogans former gåfvo
härvid både Kristus och hans apostlar
en förträfflig utgångspunkt, Ln. ~: i6
f.; Ap. 13: 55 f. Att predika eller
vittna omn Herren är en pligt som ålig-
ger iallmrmänhet hvarje kristen som der-
till får tillfälle, Ap. 8: 4; 55: 19
men särskildt dem hvilka för en
mera uteslutande kallelse härtill kallas
»sändebud i Kristi ställes, 2 Kor.
5: 20, »evangelister», 2 Ti. 4: 5 (grek.),
»trogne män, semin äro dugliga att ock
lära andra», 2 Ti. 2: 2. Jfr Ap. 20:
17 f.
Predikareboken, som isynnerhet be-
handlar frågan om hvad lycka är, söker
att dels vederhägga den vanliga villfa-
relsen, att denna verldens goda är till-
räckligt att göra menniskan lycklig,
och dels lemna några anvisningar rö-
rande den sanna sällhetens väsende samt
om vägen som leder till densamma.
Särskildt lägges här vigt på, att vi ej
bhifva lycklige genom blott och bart
vetande, 5: 18; 12: 1% utan att vi
hafva ett annat lefnadsmål, ett mål
som kan förfelas af den mest vetande,
och som kan uppnås af den efter verh-
dens sätt att döma mest okunnige;
och författaren sammanfattar allt hvad
han vill säga härom i de märkliga or-
den: »Låt oss höra hufvudsumman af
all lärdom: frukta Gud och håll hans
bud; ty det hörer alla menniskor till»,
52: 53.
Om denna bokens ålder och förfat-
tare äro meningarna delade. Enligt
öfverskriften: »Detta är predikarens
ord, Davids sens, konungs i Jerusalem>,
hålla månge före, att författaren är Sa-
lomo, som i denna bok mot slutet af sin
lefuad, återkommen till ånger och be-
sinning, velat afgifva en bekännelse
om sin egen sorgliga erfarenhet och
varna andra för syndens elände. Man
ser då personliga hänsyftningar på hans
egen historia i sådana ställen som 1:
s6, jfr s Kl. 3: s2; Pr. ~: 4 f., jfr i
Kl. 50: 21, 27; Pr. 7: 26 f., jfr s Kl.
5 5~ 3 f. - Andra åter äro af den me-
ning, att boken är författad omkring
500 år senare under persiska väldets
sämre period af en okänd författare,
semin här »framställer Salouso hikasom
ur grafven predikande», kvarföre ochc
ordet för predikare, i eb. kokelet, har
feminin ändelse (hikasom »predikerskan»)
för att häntyda på visheten såsom
Salomos person inneboende. Från denna
synpunkt framhåller man uttrycket: jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
