Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppslagsord J - Jitra...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
imS FEImX.-FEN iciEN.
åter reste sig, 2 Kr. 21: mG. Sedan
måste Ussia åter bekriga dem, 2 Kr.
26: 6 f. Under Alias anstälde de stor
förödelse i Juda, 2 Kr. 28: iS, mems
Iliskia tuktade rhem på nytt, 2 El. IS:
8. Under krigen mellan Assyrien och
Egypten sleto fehisteerne ej litet ourht,
och jemute (le öfriga folken i Synen,
Fenicien och Palestina måste de böja
sig under Nebukadnezars svärd. Seder-
mera kommo de under perserna, der-
efter under Alexander den store, som
förstörde Gasa, den enda af fehisteernas
städer som gjorde honom motstand.
Romarne införhifvade Felisteen i demi
romerska provinsen Synen; sedan dess
är fehisteernas folk försvunnet, hvaremot
namnet på deras lilla område, Feleschet
eller Felisteen, har i den ändrade for-
men Palestina lefvat qvar, gällande om
hela landet mellan Egypten och Liba-
non. Fehisteerne framstå för oss som
ett synnerligen krigiskt folk, men på
sammua gång alls icke främmande för
åkerbruk och handaslöjder, i M. 26:
1; Do. 15: 5; 1 5. 13: 20; 17: 5 f.
Deras gudar voro Dagon och Baal-Se-
bub; prester och spåmän hade de godt
om, 5. 6: 2~ 2 El. 1~ 2; Es. 2: 6.
Sina belåten förde de med sig i striden;
en gång måste de lemna (hem i sticket,
2 5. 5: 21. Att mellan deras språk
och ebreiskan fans någon dialekt-olikhet,
synes af berättelsen om de af blandade
äktemiskap födda barnen som talade halft
asdodiska och halft judiska, Ne. 13: 24.
Domsprofetior emot felisteerna fin-
nas i Je. 47; Ile. 25: i~ f.; Am. 1:
6 f., etc.
Felix, kejsar Klaudii frigifne slaf,
romersk ståthållam~e i Judeen omkr. 52
-6o e. El. var en man af låga och»
nedriga tänkesätt och en grym herskare,
just motsatsen till ävad den smickrande
Tertullus lät förstå, Ap. 24: 3. Paulus,
som af Lysias sändes till honom i Co-
sarea, hörde han och blef öfvertygad
om hans oskuld; han träffades i sitt
samvete af sannimigens udd, muen skjöt
den ifrån sig och qvarhöll aposteln i fän-
gelset i hopp att få en dryg lösesumma,
hvarföre han ock ofta kallade honom
till sig och talade med honom, Ap. 23:
26; 24. Efter två år återkallades han
till Rom och kunde blott genom sin
broder Pallas bemedling hos Nero und-
gå dödsstraffet för sin dåliga förvalt-
nimig. Sin plats och sin fånge lemnade
han åt sin efterträdare Festus.
Fenicien, Ap. Im: i~ 15: 3. 1
vidsträcktaste bemärkelse förstods der-
med en smal landsträcka utefter nästan
hela längdem» af Medelhafvets östra kust
från Antiokia ned emot Egyptens grämi-
ser. Men det egentliga Fenicien var
ett inskränktare område och utgjordes
förnämhigast af de till städerna Tyrns
och Zidon hörande ktmstlanden. Befolk-
ningen var af kananeisk stam, så att
t. ex. den qvinna som af Markus kallas
syrofeniciska, Mar. 7: 26, kallas af Mat-
teus, 1 5: 22, en kananeiska. Fenicien
utgjorde en del af det Kanaans land
som ebreerna fingo till arf, men de stam-
mar somn skulle intaga dessa bygder,
neml. Dan, Aser och Naftahi, drefvo ej
ut fenicierna, utan dessa blefvo qvar-
boemide ibland och vid sidan af israehi-
tema och bibehöllo sitt oberoende under
J osna, och äfven under David, Salomo
och (le efterföljande konungarne. De
blefvo dock till slut kufvade af Assy-
riens och Elaldeens konungar. Seder-
mera komnmo de efter hand under per-
serna, grekerna och romarne.
Fenicierne voro länge berömde så-
sonm ett rikt, bildadt och mägtigt folk.
De utgjorde ett förbund af flera han-
delsstäder, såsom Zidon, Tyrus, Berut,
Dor mm fl., af hvilka byar och en jemute
tillhörande marker hade sin egen styres-
man. Deras område låg emellan hafs-
kusten och Libanon» toppar, var väl
vattnadt och fruktbart och kunde på
sina ohilra höjder frambringa en rik
mångfald af jordbrukets alster. Feni-
ciernas flottor voro de första som lem-
nade hemlandskusten ur sigte och gingo
ut på djopet, foro öfver hela Medel-
hafvet och öfverflyttade sin handel och
sina kolonier till Europas och Afrikas
aflägsun stränder. På deras marknad
utbyttes varor och produkter från alla
kända länder, Ile. 27. Kartago, Roms
medtäflarinna redan tidigt, var en feni-
cisk koloni; likaså Cadiz och Tarsis
Spanien, He. 38: 13 (hafvet, grt. Ta,–
sis,>. Deras sprak egde mycken likhet
med ebreernas och kan ännu spåras
namnet på åtskilliga spanska städer.
Salomo tog fenicier till hjelp vid temp-
lets byggnad och vid utrustandet af sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
