Bibeln / Petrus' andra brev, 2 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

                    Petrus' andra brev, 2 Kapitlet

                    Varning för falska lärare, med
               påminnelse om de straffdomar som i forna
                   tider övergingo både änglar och
                              människor.

  1.  Men också falska profeter uppstodo bland folket, likasom jämväl
      bland eder falska lärare skola komma att finnas, vilka på
      smygvägar skola införa fördärvliga partimeningar och draga över
      sig själva plötsligt fördärv, i det att de till och med förneka
      den Herre som har köpt dem.
      >5 Mos. 13,1 f. Matt. 24,11. Apg. 20,29 f. 1 Kor. 11,19.
      >1 Tim. 4,1 f. 2 Tim. 3,1 f. 1 Joh. 2,22. 4,1. 2 Joh. v. 7.
      >Judas v. 4 f., 18.
  2.  De skola få många efterföljare i sin lösaktighet, och för deras
      skull skall sanningens väg bliva smädad.
      >2 Tim. 4,3.
  3.  I sin girighet skola de ock med bedrägliga ord bereda sig
      vinning av eder.  Men sedan länge är deras dom i annalkande, den
      dröjer icke, och deras fördärv sover icke.
      >Rom. 16,18. 1 Tess. 2,5.

  4.  Ty Gud skonade ju icke de änglar som syndade, utan störtade dem
      ned i avgrunden och överlämnade dem åt mörkrets hålor, för att
      där förvaras till domen.
      >1 Mos. 6,1 f. Upp. 20,2 f.
  5.  Ej heller skonade han den forntida världen, om han ock, när han
      lät floden komma över de ogudaktigas värld, bevarade Noa såsom
      rättfärdighetens förkunnare, jämte sju andra.
      >1 Mos. 7,1 f. 1 Petr. 3,20. 2 Petr. 3,6.
  6.  Och städerna Sodom och Gomorra lade han i aska och dömde dem
      till att omstörtas; han gjorde dem så till ett varnande exempel
      för kommande tiders ogudaktiga människor.
      >1 Mos. 19,23 f. Jes. 13,19.
  7.  Men han frälste den rättfärdige Lot, som svårt pinades av de
      gudlösa människornas lösaktiga vandel.
      >1 Mos. 18,20 f. 19,4 f., 15 f.
  8.  Ty genom de ogärningar som han, den rättfärdige mannen, måste se
      och höra, där han bodde ibland dem, plågades han dag efter dag i
      sin rättfärdiga själ.
      >Ps. 119,158. Hes. 9,4.

  9.  Så förstår Herren att frälsa de gudfruktiga ur prövningen, men
      ock att under straff förvara de orättfärdiga till domens dag.
      >1 Kor. 10,13. Upp. 3,10.
 10.  Och detta gör han först och främst med dem som i oren begärelse
      stå efter köttslig lust och förakta andevärldens herrar.

      I sitt trots och sin självgodhet bäva dessa människor icke för
      att smäda andevärldens härlige,
 11.  under det att änglar som stå ännu högre i starkhet och makt icke
      om dem uttala någon smädande dom inför Herren.
 12.  Men på samma sätt som oskäliga djur förgås, varelser som av
      naturen äro födda till att fångas och förgås, på samma sätt
      skola ock dessa förgås, eftersom de smäda vad de icke känna
      till;
 13.  och de skola så bliva bedragna på den lön som de vilja vinna
      genom orättfärdighet.  De hava sin lust i kräsligt leverne mitt
      på ljusa dagen.  De äro skamfläckar och styggelser, där de vid
      gästabuden, som de få hålla med eder, frossa i sina njutningar.
 14.  Deras ögon äro fulla av otuktigt begär och kunna icke få nog av
      synd.  De locka till sig obefästa själar.  De hava hjärtan övade i
      girighet.  Förbannade äro de.
 15.  De hava övergivit den raka vägen och kommit vilse genom att
      efterfölja Balaam, Beors son, på hans väg.  Denne åtrådde ju att
      vinna lön genom orättfärdighet;
      >4 Mos. 22,2 f. 31,16. Judas v.11 f.
 16.  men han blev tillrättavisad för sin överträdelse: en stum
      arbetsåsninna begynte tala med människoröst och hindrade
      profeten i hans galenskap.
      >4 Mos. 22,22 f.

 17.  Dessa människor äro källor utan vatten, skyar som drivas av
      stormvinden, och det svarta mörkret är förvarat åt dem.
 18.  Ty de tala stora ord som äro idel fåfänglighet; och då de nu
      själva leva i köttsliga begärelser, locka de genom sin
      lösaktighet till sig människor som med knapp nöd rädda sig undan
      sådana som vandra i villfarelse.
 19.  De lova dem frihet, fastän de själva äro förgängelsens trälar;
      ty den som har låtit sig övervinnas av någon, han har blivit
      dennes träl.
      >Joh. 8,34. Rom. 6,16. 8,21. Gal. 6,8. 2 Petr. 1,4.
 20.  Och då de genom kunskapen om Herren och Frälsaren, Jesus
      Kristus, hava undkommit världens besmittelser, men sedan åter
      låta sig insnärjas och övervinnas av dem, så har det sista för
      dem blivit värre än det första.
      >Matt. 12,45. Hebr. 6,4 f. 1 Joh. 2,16.
 21.  Ty det hade varit bättre för dem att icke hava lärt känna
      rättfärdighetens väg, än att nu, sedan de hava lärt känna den,
      vända tillbaka, bort ifrån det heliga bud som har blivit dem
      meddelat.
      >Luk. 12,47 f
 22.  Det har gått med dem såsom det riktigt heter i ordspråket: »En
      hund vänder åter till sina spyor», och: »Ett tvaget svin vältrar
      sig åter i smutsen.»
      >Ords. 26,11.