Petrus' andra brev, 3 Kapitlet
Herrens tillkommelse. Domens
dag. Slutförmaningar.
1. Detta är nu redan det andra brevet som jag skriver till eder,
mina älskade; och i båda har jag genom mina påminnelser velat
uppväcka edert rena sinne,
>2 Petr. 1,13.
2. så att I kommen ihåg vad som har blivit förutsagt av de heliga
profeterna, så ock det bud som av edra apostlar har blivit eder
givet från Herren och Frälsaren.
>2 Petr. 1,19. Judas v. 17 f.
3. Och det mån I framför allt veta, att i de yttersta dagarna
bespottare skola komma med bespottande ord, människor som vandra
efter sina egna begärelser.
>1 Tim. 4,1. 2 Tim. 3,1 f.
4. De skola säga: »Huru går det med löftet om hans tillkommelse?
Från den dag då våra fäder avsomnade har ju allt förblivit sig
likt, ända ifrån världens begynnelse.»
>Jes. 5,18 f. Jer. 17,15. Hes. 12,22. Mal. 2,17.
5. Ty när de vilja påstå detta, förgäta de att i kraft av Guds ord
himlar funnos till från uråldrig tid, så ock en jord som hade
kommit till av vatten och genom vatten;
>1 Mos. 1,1 f. Ps. 24,2.
6. och genom översvämning av vatten från dem förgicks också den
värld som då fanns.
>Matt. 24,38 f. 2 Petr. 2,5.
7. Men de himlar och den jord som nu finnas, de hava i kraft av
samma ord blivit sparade åt eld, och de förvaras nu till domens
dag, då de ogudaktiga människorna skola förgås.
>Jes. 51,6. 2 Tess. 1,7 f. Hebr. 1,11.
8. Men ett vare icke fördolt för eder, mina älskade, detta, att »en
dag är för Herren såsom tusen år, och tusen år såsom en dag».
>Ps. 90,4.
9. Herren fördröjer icke uppfyllelsen av sitt löfte, såsom somliga
mena att han fördröjer sig. Men han är långmodig mot eder,
eftersom han icke vill att någon skall förgås, utan att alla
skola vända sig till bättring.
>Jes. 30,18. Hes. 18,23. Hab. 2,3. Syr. 5,4. Rom. 2,4.
>1 Tim. 2,4. Hebr. 10,37. 1 Petr. 3,20,
10. Men Herrens dag skall komma såsom en tjuv, och då skola himlarna
med dånande hast förgås, och himlakropparna upplösas av hetta,
och jorden och de verk som äro därpå brännas upp.
>Ps. 102,27. Matt. 24,27, 35, 43 f. 1 Tess. 5,2 f. Upp. 20,11.
11. Eftersom nu allt detta sålunda går till sin upplösning, hurudana
bören icke I då vara i helig vandel och gudsfruktan,
>Luk. 21,36.
12. medan I förbiden och påskynden Guds dags tillkommelse, varigenom
himlar skola upplösas av eld, och himlakroppar smälta av hetta!
>Ps. 50,3. Jes. 34,4. Luk. 12,36. Tit. 2,13.
13. Men »nya himlar och en ny jord», där rättfärdighet bor, förbida
vi efter hans löfte.
>Jes. 65,17. 66,22. Upp. 21,1.
14. Därför, mina älskade, eftersom I förbiden detta, skolen I med
all flit sörja för, att I mån för honom befinnas vara
obefläckade och ostraffliga, i frid.
>1 Kor. 1,7 f Fil. 1,10. 1 Tess. 3,13. 5,23. Judas v. 24.
15. Och I skolen hålla före, att vår Herres långmodighet länder till
frälsning; såsom ock vår älskade broder Paulus har skrivit till
eder efter den vishet som har blivit honom given.
>1 Kor. 3,10
16. Så gör han i alla sina brev, när han i dem talar om sådant,
fastän visserligen i dem finnes ett och annat som är svårt att
förstå, och som okunniga och obefästa människor vrångt uttyda,
såsom de ock göra med de övriga skrifterna, sig själva till
fördärv.
17. Då I nu således, mina älskade, haven fått veta detta i förväg,
så tagen eder till vara för att bliva indragna i de gudlösas
villfarelse och därigenom förlora edert fäste.
>Mark. 13,5 f.
18. Växen i stället till i nåd och i kunskap om vår Herre och
Frälsare, Jesus Kristus. Honom tillhör äran, nu och till
evighetens dag. Amen.
>Kol. 1,10.
Project Runeberg, Tue Aug 14 17:15:10 2018
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bibeln/60_03.html
