Bibeln / Paulus' andra brev till korintierna, 11 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

           Paulus' andra brev till korintierna, 11 Kapitlet

               Paulus beder korintierna hava fördrag med
               hans »dårskap», att han nämligen nu, då
                 de visade sig icke uppskatta vad han
                oegennyttigt hade gjort för dem, måste
                framhålla att han dock i Kristi tjänst
                både hade arbetat och lidit mer än de
               falska apostlar som hålla på att förleda
                                 dem.

  1.  Jag skulle önska att I villen hava fördrag med mig, om jag nu
      talar något litet efter dårars sätt.  Dock, I haven helt visst
      fördrag med mig.
  2.  Ty jag nitälskar för eder såsom Gud nitälskar, och jag har
      trolovat eder med Kristus, och ingen annan, för att kunna ställa
      fram inför honom en ren jungfru.
  3.  Men jag fruktar att såsom ormen i sin illfundighet bedrog Eva,
      så skola till äventyrs också edra sinnen fördärvas och dragas
      ifrån den uppriktiga troheten mot Kristus.
  4.  Om någon kommer och predikar en annan Jesus, än den vi hava
      predikat, eller om I undfån ett annat slags ande, än den I förut
      haven undfått, eller ett annat slags evangelium, än det I förut
      haven mottagit, då fördragen I ju sådant alltför väl.

  5.  Jag menar nu att jag icke i något stycke står tillbaka för dessa
      så övermåttan höga »apostlar».
  6.  Om jag än är oförfaren i talkonsten, så är jag det likväl icke i
      fråga om kunskap.  Tvärtom, vi hava på allt sätt, i alla
      stycken, lagt vår kunskap i dagen inför eder.

  7.  Eller var det väl en synd jag begick, när jag för intet
      förkunnade Guds evangelium för eder och sålunda ödmjukade mig,
      på det att I skullen bliva upphöjda?
  8.  Andra församlingar plundrade jag, i det jag, för att kunna tjäna
      eder, tog lön av dem.
  9.  Och när jag under min vistelse hos eder led brist, låg jag ändå
      ingen till last; ty den brist jag led avhjälptes av bröderna,
      när de kommo från Macedonien.  Ja, på allt sätt aktade jag mig
      för att vara eder till tunga, och allt framgent skall jag akta
      mig därför.
 10.  Så visst som Kristi sannfärdighet är i mig, den berömmelsen
      skall icke få tagas ifrån mig i Akajas bygder.
 11.  Varför?  Månne därför att jag icke älskar eder?  Gud vet att jag
      så gör.
 12.  Och vad jag nu gör, det skall jag ock framgent göra, för att de
      som trakta efter tillfälle att bliva likställda med oss i fråga
      om berömmelse skola genom mig berövas tillfället därtill.
 13.  Ty de männen äro falska apostlar, oredliga arbetare, som
      förskapa sig till Kristi apostlar.
 14.  Och detta är icke att undra på.  Satan själv förskapar sig ju
      till en ljusets ängel.
 15.  Det är då icke något märkligt, om jämväl hans tjänare så
      förskapa sig, att de likna rättfärdighetens tjänare.  Men deras
      ände skall svara emot deras gärningar.

 16.  Åter säger jag: Ingen må mena att jag är en dåre; men om jag
      vore det, så mån I ändå hålla till godo med mig -- låt vara
      såsom med en dåre -- så att ock jag får berömma mig något litet.
 17.  Vad jag talar, då jag nu med sådan tillförsikt berömmer mig, det
      talar jag icke efter Herrens sinne, utan efter dårars sätt.
 18.  Då så många berömma sig på köttsligt vis, vill ock jag berömma
      mig;
 19.  I haven ju gärna fördrag med dårar, I som själva ären så kloka.
 20.  I fördragen ju, om man trälbinder eder, om man utsuger eder, om
      man fångar eder, om man förhäver sig över eder, om man slår eder
      i ansiktet.
 21.  Till vår skam måste jag tillstå att vi för vår del hava »varit
      för svaga» till sådant.  Men eljest, vadhelst andra kunna göra
      sig stora med, det kan också jag göra mig stor med -- om jag nu
      får tala efter dårars sätt.
 22.  Äro de hebréer, så är jag det ock.  Äro de israeliter, så är jag
      det ock.  Äro de Abrahams säd, så är jag det ock.
 23.  Äro de Kristi tjänare, så är jag det ännu mer -- om jag nu får
      tala såsom vore jag en dåre.  Jag har haft mer arbete, oftare
      varit i fängelse, fått hugg och slag till överflöd, varit i
      dödsnöd många gånger.
 24.  Av judarna har jag fem gånger fått fyrtio slag, på ett när.
 25.  Tre gånger har jag blivit piskad med spön, en gång har jag
      blivit stenad, tre gånger har jag lidit skeppsbrott, ett helt
      dygn har jag drivit omkring på djupa havet.
 26.  Jag har ofta måst vara ute på resor; jag har utstått faror på
      floder, faror bland rövare, faror genom landsmän, faror genom
      hedningar, faror i städer, faror i öknar, faror på havet, faror
      bland falska bröder --
 27.  allt under arbete och möda, under mångfaldiga vakor, under
      hunger och törst, under svält titt och ofta, under köld och
      nakenhet.
 28.  Och till allt annat kommer det, att jag var dag är överlupen, då
      jag måste hava omsorg om alla församlingarna.
 29.  Vem är svag, utan att också jag bliver svag?  Vem kommer på
      fall, utan att jag bliver upptänd?  --
 30.  Om jag nu måste berömma mig, så vill jag berömma mig av min
      svaghet.
 31.  Herren Jesu Gud och Fader, han som är högtlovad i evighet, vet
      att jag icke ljuger.

 32.  I Damaskus lät konung Aretas' ståthållare sätta ut vakt vid
      damaskenernas stad för att gripa mig;
 33.  och jag måste i en korg släppas ned genom en öppning på muren
      och kom så undan hans händer.